“Främlingsfientlig” argumentation. Läs mer på info14.com: Våldtäktsoffer utsatt för hot och utpressning av massmedia

Den 14 -16 januari 2008 publicerade Dagens Nyheter (DN) en serie artiklar om unga sexualbrottslingar. I dessa artiklar gav man till en början förövarna fingerade svenska namn. Efter publiceringen av artikeln med rubriken: ”Dennis, 15, våldtog Alexandra på en skoltoalett”, hörde läsare av sig till DN och undrade varför man kallat 15-åringen för Dennis. Detta gav intrycket att förövaren var svensk, något läsarna misstänkte inte stämde. Efter läsarreaktionerna fick i en påföljande artikel i serien två unga gärningsmän namnen Jousef och Ahmed.

Läsarnas ombudsman på DN, Lilian Öhrström, försvarade den 19 januari i sin kolumn rättsreportern Stefan Lisinski och socialreportern Anna Bodin, journalisterna bakom artikelserien:

Nu är Dennis ett namn som förekommer i många länder. Reportageteamet hade inte någon avsikt att speciellt peka ut vilken utländsk härkomst pojkens familj hade. Det var helt enkelt inte fokus för reportaget. Men man hade resonerat om de fingerade namnen som skulle finnas med i de olika exemplen i denna serie. De skulle ligga så nära det riktiga namnet som möjligt utan att peka ut.

Lilian Öhrström skrev också att:

Man behöver dock inte gå så många år tillbaka för att se fingerade namn som Kalle eller Lisa oavsett hur de riktiga namnen var. Det fanns en rädsla att annars gynna invandrarfientliga krafter. Men det kan i stället ha gynnat de främlingsfientliga som fick argumentet att medierna döljer verkligheten för människor.

Att förse utländska förövare med svenskklingande fingerade namn är en policy som torde ha sitt ursprung i de rekommendationer som brukar kallas ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” och som upprättades vid Svenska journalistklubbens möte i Saltsjöbaden den 21 mars 1987. Innehållet var aldrig avsett att komma ut till allmänheten, men som så mycket annat när det gäller den statskommenderade mörkläggningen av de negativa effekterna av det mångkulturella projektet, kom sanningen ut ändå.

Läs mer »

Foto: www.south-farm.co.uk

Nyårsaftonen 2007 råkade en ung svensk kvinna på besök i Borås ut för ett “gäng” som antastade henne och sedan tryckte in en nyårsraket i munnen på henne:

”Vill du att jag ska tända på, din jävla hora?”, hotades kvinnan av en i gänget.

”Jag trodde jag skulle dö”, berättar hon för Expressen.

Kvinnan hade haft fräckheten att inte hålla tyst utan visa civilkurage och säga ifrån när gänget, som bestod av fem unga män, sköt raketer vilt omkring sig bland åskådarna som samlats vid vattentornet i Borås för att se nyårsfyrverkerierna.

En av gängets raketer träffade kvinnans väninna rakt i nacken varvid kvinnan sa ifrån att gänget skulle sluta skjuta mot folk. Hon attackerades då och efter att en i gänget först kysst henne över hela ansiktet tryckte han därefter in en nyårsraket i hennes mun och hotade tända på. Enligt kvinnan ska gärningsmannens ögon lyst av hat.

Gänget hade en bråd nyårsafton. Kvinnan var inte den enda som drabbades av deras firande. Gänget hotade även en taxichaufför med att spränga honom med en raket och att skjuta av raketer i taxin. Sitt nyårsfirande avslutade de med att grovt misshandla en entrévärd på Kårhuset i Borås. Värden åsamkades svåra skador efter att gänget gett sig på honom med kniv, flaska, dricksglas, slag och sparkar.

Enligt Expressen ska ”tonårsgänget” ha spridit skräck i Borås sedan en tid tillbaka. Samtliga i gänget står nu åtalade vid Borås tingsrätt.

Det är bara en liten detalj som Expressen glömmer eller struntar i att nämna; de åtalade fem unga männen var inte något vanligt ”gäng” svenska nyårsfirare. De åtalade har, enligt uppgift från Borås tingsrätt till AM, sitt ursprung i Irak, Hong Kong, Kina, Iran respektive Chile.

Lars Adelskogh fortsätter här sin granskning av Forum för levande historia, som visar bristande kompetens att förmedla historia som vetenskap.

Fransson skottar snö, från Forum för levande historias utställning “Sverige och Förintelsen”. På uställningens hemsida kan man läsa: “I Fransson skottar snö framträder en bild som kolliderar med bil- den av Sverige som ett neutralt land fyllt av ‘goda’ svenskar, ett land som befann sig långt från krigets och Förintelsens verklig- het.” Foto: Forum för levande historia

”Sverige och Förintelsen” är namnet på en utställning som sedan flera månader vandrar runt i vårt land. Nu och fram till den 25 maj 2008 visas den på Arbetets museum i Norrköping. Tidigare har den visats på museer i Stockholm, Lund och Göteborg.

I ledande dagstidningar har den statliga myndigheten Forum för levande historia satt in stora annonser, vari man informerar allmänheten om den nämnda utställningen. I en dylik annons, publicerad i Göteborgs-Posten onsdagen den 18 april 2007, står som rubrik ”Sonja kom från Göteborg och dog i Auschwitz”. Annonstexten uppger vidare att Sonja Remann föddes i Göteborg men i samband med giftermål år 1930 med Aksel Moritz flyttade till Norge, varifrån hon hösten 1942 med sina två söner deporterades till Auschwitz.

Den ganska långa annonstexten går i en ton som genomgående klandrar den tidens svenskar och svenska utrikes- och utlänningspolitik. Skuldbeläggandet framträder öppet i meningar som: ”I Auschwitz dör därför personer som avvisats när de sökt asyl vid den svenska gränsen.” Rasbiologiska institutet i Uppsala, svenska företag som handlade med Tyskland och tvångssteriliseringar som genomfördes i såväl Nazityskland som Sverige är företeelser, som annonstexten kallar ”andra exempel”, sammankopplingar som den gör mellan vår historia och Förintelsen. ”Utställningen Sverige och Förintelsen handlar främst om Sverige under de tolv år, 1933-1945, som nazisterna hade makten i Tyskland. Den ställer också frågor om vår egen tids politiska samvete.”

Detta är naturligtvis inte historia såsom vetenskap, inte objektivitet. Det är politik, moralism och skuldkult. Att Sverige i sin politik strax inför och under andra världskriget var ”undfallande” inte bara mot Tyska riket utan också mot Sovjetunionen kan givetvis klandras. Men det blir ensidigt, om man inte också väger in det lilla svenska folkets allt annat överordnade intresse av att inte onödigtvis stöta sig med stormakter, som vid just denna tid med förfärande tydlighet visat sina aggressiva avsikter mot våra grann- och broderfolk: Sovjetunionen mot Finland 1939-1940 och Tyska riket mot Norge och Danmark 1941. Visst hade vi kunnat visa ”heroism” – vilket annonstexten i efterhand kräver av oss – med att neka tyskarna att köpa vår malm eller släppa igenom deras trupper. Men det hade sannolikt bara medfört att vårt land invaderats och ockuperats, och att tyskarna tagit vår malm ändå – och våra judar. Hade det varit bättre?

Läs mer »

Berikande i Sverige, påfrestande utrikes, enligt svenska myndigheter.

I Riksdag & Departement 37/07 kunde man läsa att jämställdhetsombudsmannen (Jämo) reagerat på ojämlikheter mellan män och kvinnor anställda av Utrikesdepartementet (UD). Kvinnor särbehandlas nämligen på vissa orter och får extra förmåner på grund av att de är kvinnor. Och så kan vi ju inte ha det.

Svenska kvinnor som tjänstgör i Riyadh, Saudiarabien, och i Teheran, Iran, samt medföljande kvinnor till UD-anställda män, får kostnadsersättning för en extra så kallad ”hardshipresa”. Påfrestande förhållanden kompenseras med extra pengar eller med resor ut ur landet. Principen är att ju tuffare ort desto mer pengar i tillägg och desto fler resor. ”Hardshipresor” går till Aten eller motsvarande – det vill säga europeisk - ort i närområdet.

Hans Gottfarb, kanslichef för Statens utlandslönenämnd, motiverar varför kvinnorna har bättre villkor än männen:

”Kvinnor utsätts för helt andra påfrestningar än män i vissa länder. I till exempel Saudiarabien får kvinnor inte köra bil, inte gå på restaurang utan manligt sällskap och måste vara mer eller mindre heltäckande klädda, även i hög värme. Kvinnor kan där inte åka och handla utan manligt sällskap. Den sortens inskränkningar i svenskt sätt att leva gör att det är mer behövligt för kvinnor än för män att regelbundet lämna vissa orter.”

Det är märkligt att den mångkultur som ses som en sådan oerhörd berikning i Sverige är något negativt i de länder, där dessa kulturer hör hemma, och måste kompenseras med pengar och resor ut ur landet ifråga. Ekvationen går liksom inte ihop.

Dessutom fiskar hr Gottfarb i – som det brukar heta i andra sammanhang – ”grumliga vatten”. Utpekandet av vissa länder som ”påfrestande” och mindre jämlika än Sverige är väl närmast att betrakta som rasistiskt!

Inger-Siv Mattsson

Forum för levande historia säger sig ”ha som övergripande mål att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde”. Men de fagra orden till trots har uppenbarligen inte alla människor lika värde för Forum för levande historia, vilket Lars Adelskogh visar tydligt i denna text.

Bild från Forum för levande historias utställning, “Spelar roll”, om offer, gärningsmän och åskådare. Foto: Mats Bäcker/Fflh

Förr i världen, när vi svenskar var ett kristet folk, var det främst kyrkan som hade uppgiften att uppfostra oss i vad vi skulle tycka och tro. Men kristendomen är inte längre Sveriges eller ens Europas religion. Det är numera i de flesta, om inte alla europeiska länder fullt tillåtet och medför inga rättsliga åtgärder att offentligt uttala att man inte tror på Gud Fadern, Sonen Jesus Kristus eller Den Helige Ande. Men försök att i Tyskland, Österrike, Frankrike, Schweiz, Belgien eller Polen säga rakt ut i det offentliga rummet att du inte tror på gaskamrarna i Auschwitz och Treblinka! Du hamnar inför domaren och kan vara glad om du kommer undan med kraftiga böter. För Jürgen Graf i Schweiz, David Irving i Österrike, Ernst Zündel, Germar Rudolf och Sylvia Stolz i Tyskland har det gått sämre. De har alla dömts till långvariga fängelsestraff enbart för sina åsikter om det förflutna. Tron på Förintelsen har blivit det moderna, sekulära Europas surrogatreligion.

Vi kan i vår tid bevittna hur denna surrogatreligions överstepräster griper tag i europeiska länders regeringar och får dem att stifta lagar, anslå skattemedel, utge skrifter, hålla offentliga ceremonier och manifestationer, införa studieprogram i skolorna och universiteten, allt med syfte att främja tron på Förintelsen.

Vårt land och vårt folk är det första i Europa som dessutom belastats med en egen myndighet för inhamrandet av denna enda rätta tro. Myndigheten heter ”Forum för levande historia”, och dess verksamhet regleras med en statlig instruktion (SFS 2002:795). Enligt denna instruktion skall myndigheten vara ”ett nationellt forum med uppdrag att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. Forum skall ha som övergripande mål att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde.”

Läs mer »

Marita Ulvskog vill stoppa granskning av invan- dringskostnader. Foto: socialdemokraterna.se

Sverigedemokraterna (SD) i Bromölla tillsätter en egen utredning för att utröna den skånska kommunens invandringskostnader. Beslutet har tagits efter att socialdemokraterna i Bromölla valt att dra tillbaka sitt stöd för en sverigedemokratisk motion om att redovisa kommunens invandringrelaterade kostnader, skriver SD:s partiorgan SD-Kuriren.

”Socialdemokraternas agerande är fegt och oansvarigt. Det är uppenbart att man till varje pris vill förhindra att medborgarna får kunskap om invandringens kostnader”, kommenterar SD:s distriktsordförande Jens Leanderssons det socialdemokratiska beslutet.

Ett beslut som togs efter påtryckningar från socialdemokratiska partiledningen i Stockholm, skriver SD-Kuriren. Bland annat har Marita Ulvskog via medierna uppmanat Bromöllas socialdemokratiska majoritet att sätta stopp för förslaget. Ulvskog menar nämligen att asylfrågor inte handlar om lönsamhet.

Läs mer »

Vikingatida odalman. Illustration: Åke Gustafsson ur Vikingen av Bertil Alm- gren och Ewert Cagner.

Vi svenskar är ättlingar till germanska småbönder. Det är vår identitet. Det är absolut nödvändigt att vi accepterar detta. Om vi bejakar våra förfäder och förmödrar förstår vi vilka vi är. Då har vi möjlighet att ändra världshistorien. Precis som våra förfäder gjorde för tusen år sedan.

Den svenska nationella rörelsen saknar identitet. Ett tecken på det är att nationalister använder ordet bonde i förklenande syfte. Tydligare exempel på okunnighet och historielöshet har jag svårt att tänka mig. Den svensk som säger någonting sådant lider av självhat, ofta kombinerat med sökande efter förebilder i andra länder.

I stället för att gå utomlands så kan vi hitta förebilderna i Sverige, hos våra egna förfäder. Faktiskt lever de kvar i våra gener än idag. De finns inom oss och väntar bara på att vi ska väcka dem till liv igen.

Vårt ursprung ger oss nordbor ett stort övertag. Få individer i världshistorien har verkligen förstått vad begreppet frihet innebär. Våra hedniska, småbrukande förfäder är några av dem. För att begripa vad både frihet och motsatsen ofrihet är måste man vara självförsörjande. Hundraprocentigt självförsörjande. Och det var just vad den hedniske småbondens familj var på sin gård.

Läs mer »

Före detta lärararinnan, Margareta Winberg. Foto: www.riksdagen.se

Margareta Winberg, före detta lärare, arbetsmarknadsminister och vice statsminister, likställer i senaste numret av Tvärdrag, en tidskrift för ”ung socialdemokratisk debatt”, att valla kameler med att kunna läsa, skriva och räkna.

Internationella kunskapsmätningar är inget att bygga skolpolitik på, enligt Winberg, eftersom deras fokus på matematik, naturvetenskap och läsförståelse missar eller utesluter andra viktiga värden – som kamelvallning – enligt Winberg:

”Vid ett besök jag gjorde i Rinkeby berättade en lärare om en elev från Somalia som frågat:

–Fröken, vad kan svenska barn egentligen?

–Hur menar du? svarade fröken.

–Jo i Somalia kunde jag vakta 90 kameler och ingen rymde, vad kan de svenska barnen?

Vilken internationellt jämförande undersökning tillmäter detta ansvarstagande, denna kunskap något värde? Ingen såvitt jag vet. Kunskap är således ett relativt begrepp och det somaliska barnets kunskap drar ner resultatet i traditionella undersökningar”, uttrycker sig Margareta Winberg ordagrant.

Läs mer i Per Gudmundsons ledare i Svenska Dagbladet, En herdestund med Margareta Winberg

Screenshot Hjulstaskolans hemsida

En lista, Anmälningar om hot och våld till Arbetsmiljöverket (enligt paragraf 2) under höstterminen 2006, publicerades nyligen i Dagens Nyheter. Listan tar upp närmare 180 fall där elever och i vissa fall deras anhöriga, begår våld eller hotar att begå våld mot andra elever, lärare och annan skolpersonal. 180 fall under loppet av en termin, minus mörkertal.

Här är några exempel på vad elever, men anmärkningsvärt nog i ännu högre grad, lärare och annan skolpersonal, utsattes för under höstterminen 2006 i Sverige:

skärsår och knivskador
stryptag
vansinnesutbrott
omkringkastade möbler, mattallrikar och datorer
örfilar
sparkar
elever som ringer hotsamtal hem till lärare
trakasserier
telefoner i ögat
avbryta slagsmål
bitskador
fläskläppar
blåmärken
näsfrakturer
hot om att ”få en kula i huvudet och en kniv i halsen” Läs mer »

Med en klassisk svensk julsaga, i bearbetning av Lars Adelskogh, önskar Altermedia alla läsare en God Jul!

Skarsnön låg skinande över heden, där man, så stor den var, såg bara en enda människoboning, och det var en liten stuga, gammal och grå.

Illustration: Lille Viggs äventyr på julafton Min skattkammare 1953

De måtte leva ett ledsamt liv, stackarna, som bo där inne, tänkte väl mången resande, som färdades där fram om. Och ödsligt såg det ut på heden, även om sommaren, det kan icke nekas. Ljung och klappersten, buskris och martallar, det var allt som den kunde fägna ögat med. Men själva stugan var god nog i sitt slag. De mosslupna väggstockarna hade frisk kärna och höllo väl tillhopa mot köld och blåst. Skorstenen steg bred och tvärsäker över torvtaket, som om sommaren liknade grönt sammet och prydde sig med rödgula blommor. I täppan vid gaveln växte då potatis, morötter och kål, och vid stängslet vallmo, ringblommor och rosor. Där stod också en apel och under den en liten bänk. Fönstret hade en gardin, som alltid var vit.

Stugan och täppan ägdes av mor Gertrud, och hon bodde där med en ungersven, som hette Vigg.

Det var tidigt på morgonen, då mor Gertrud gick ut att göra uppköp hos lanthandlaren i den avlägsna byn. Nu led det mot solnedgången, men hon var icke hemkommen. Vigg var ensam i stugan. Tystnad rådde runt omkring, så långt heden räckte. Under hela dagen hade icke en bjällra hörts och icke en färdeman varit sedd.

Läs mer »

Foto: www.smb.nu

En svensk villaägare i förorten Angered i nordöstra Göteborg fick sent under onsdagskvällen ovälkommet besök. Det började med att en ung kvinna med arabiskt utseende knackade på mannens dörr, berättar Göteborgspolisen för Altermedia.

Kvinnan viftade med en tidning som hon sa sig vilja ge honom men helt plötsligt hoppade det fram tre män som hållit sig gömda, även de med arabiskt utseende, i syfte att råna villaägaren.

De hotade villaägaren med pistol och slog till honom i huvudet men svensken överraskade då rånarna med att slå tillbaka och efter ett smärre handgemäng i dörröppningen skrämde han rånarna på flykten. Sökandet efter gärningsmännen, som alla var i 20-25-årsåldern, pågick sent på kvällen.

Enligt vad polisen uppger för Altermedia fick villaägaren några mindre blessyrer som kunde plåstras om på plats efter att ambulans tillkallats.

Många svenskar idag vågar inte sätta sig emot angripare i liknande situationer och på frågan om mannen berättat vad som gav honom modet att slå tillbaka svarar man att det var i rent nödvärn och av ren reflex.

Altermedia föreslår att villaägaren nomineras till Årets svensk.

Migrationsverket ger på sin hemsida sig själva en dunk i ryggen efter att ha publicerat en lista där man hänger ut kommuner i Sverige som inte vill ta emot asylsökande så kallade ankarbarn- och ungdomar.

Foto: Salemfonden.infoDaniel Wretström	Foto: MigrationsverketDan Eliasson

Uthängningen har effektivt övertygat hälften av kommunerna att plötsligt ställa sig positiva till att, som verket uttrycker det, “ta ansvar för Sveriges asylsystem”.

Runt 1200 asylsökande ankarbarn- och ungdomar per år beräknas att ta sig till Sverige framöver. Migrationsverket fortsätter därför sitt vinnande uthängningskoncept för att bereda plats även för dem i hela världens eget folkhem; Sverige.

Läs mer »

INOM VÄNSTERN VÄXER DESPERATIONEN över en händelseutveckling ingen där förstår. Den etablerade median börjar långsamt överge sina trasprydda, revolutionära gunstlingar. Efter att under lång tid förbehållslöst ha framfört vänsterpropaganda med pukor och trumpeter har nu utvecklingen gått så långt att den etablerade median i vissa fall jämställer vänstern med “nazism”. Samtidigt som vänsteretablissemanget i kraft av decenniers propaganda, stärker sitt nätverk bland gräsrötterna, och den politiska polariseringen i ett flertal länder blivit påfallande, begråter åtminstone “dumvänstern” en försvårad tillgång till strålkastarljuset.

Det är bl.a. en kampanj i GP som på sistone upprört den röda falangens känslor. Där försöker man utifrån intervjuer med författaren Magnus Sandelin och P-O Hellqvist, enhetschef på Säpo, koppla ihop all politisk opposition mot Irakkriget, och underförstå att islamister, “nazister” och vänsterextremister är av samma skrot och korn, samt börjar formera en gemensam agenda. Tonen är undervisande och pseudointellektuell och påståendena i vissa fall rent löjliga, om inte alltihop hade vittnat om en så subversiv intention – intentionen att i och med Den nya världsordningen etablera en till sist oomkullkastlig, världsomfattande skräpkultur, styrd av samma elit som en gång skapade vänstern.

Läs mer »

SVERIGE. Samhällets förskrivning av mediciner åt gamla människor blir allt frikostigare. Det visar en analys på basis av läkemedelsregistret, nyligen publicerad i Läkartidningen. Enligt analysen är nu medicineringen av personer över 75 år nu rekordhög. Genomsnittsanvändningen inom denna kategori är 5,4 olika preparat per person. Siffrorna är väntade utifrån den trend enligt vilken läkemedelsanvändningen har ökat ända sedan 1990-talet.

Då många olika mediciner används samtidigt på samma person ökar också risken för biverkningar, och äldre användare är i allmänhet känsligare häremot. Flera läkemedelsanvändare avlider årligen till följd av sitt bruk, vanligast i samband med behandling med blodförtunnande eller antiinflammatorisk medicin. Gamla människor utgör helt naturligt en majoritet av dem som drabbas av livshotande komplikationer.

Varje år tillkommer nya preparat på marknaden, och kunskapen om kombinationseffekterna av simultan användning av flera preparat är bristfällig. Man hoppas nu att denna brist skall kunna åtgärdas genom ökad information.

Källa: SR

SVERIGE. Endast en sjundedel av alla anmälningar som inkommit till Riksenheten
mot korruption leder till dom. Denna dystra statistik avser tidsperioden
sommaren 2003-sommaren 2007.

Tidigare har det flertal fall av misstänkta mutbrott som anmäldes
avseende verksamheter med anknytning till Systembolaget, uppmärksammats.
Inget av de anmälningar som gjordes från 1995-2003 ledde till åtal. Det
var efter detta som Riksenheten mot korruption upprättades.

92 brottsmisstänkta leverantörer och butikschefer åtalades då. Men efter
enhetens färdigställande går fortfarande kampen mot den svenska
korruptionen på sparlåga. Hälften av 184 efter 2003 inledda
förundersökningar har lagts ned med hänvisning till brist på bevis och
anmälda fall skrivs inte sällan av direkt då de inkommit.

Kampen mot korruptionen prioriteras lågt. Ofta saknas utredare, och
eftersom det gäller lågprioriterad brottslighet tillåts inte
integritetskränkande metoder under utredningen. De fall som går till
fällande dom har generellt lågt straffvärde.

Bland anmälningar som gjorts nyligen märks en härva i samband med
uthyrning av lägenheter i det invandrartäta Hammarkullen. Anmälaren är i
detta fall bolaget Newsec.

Källa: GP

SVERIGE. Enligt en nyligen genomförd undersökning av BRÅ, Brottsförebyggande rådet, är personer med främmande etnisk bakgrund diskriminerade av rättsväsendet. Undersökningen, benämnd “Misshandel mellan obekanta - kan fler brott klaras upp?”, bygger på 367 fall, och anger för sig ingen mekanism, utan bara statistik enligt vilken 89 procent av fallen med ett svenskt offer och utländsk gärningsman går till utredning, medan motsvarande siffra då både offer och gärningsman har utländsk bakgrund är 55 procent. BRÅ har fokuserat på offrets ursprung, eftersom man redan tidigare anser det klarlagt att gärningsmän med utländsk bakgrund är diskriminerade och bland annat får hårdare straff än svenskar.

Svensk media brukar med eftertryck understryka att “gärningsmannen är svensk” om det rör sig om en person med utländsk bakgrund, men svenskt medborgarskap. Givetvis skulle en dylik undersökning aldrig kunna publiceras i självhatets Sverige, om inte slutsatsen vilken toppade undersökningen, vore att invandrare är diskriminerade. Det bekymmersamma i situationen poängteras av Anna Eksten på BRÅ, som upplever att undersökningsresultatet är störande.

Det finns flera kommentarer som kan göras ur ett etniskt, nationellt perspektiv. För det första bör svensk lag vara ägnad att skydda svenska intressen i första hand. För det andra bör förhållandet att en person, vars identitet i landet, i mindre grad är styrkt av fast närvaro och förankrade kontakter, ger ett sämre underlag för utredning, knappast vara ägnat att förvåna. För det tredje utgör konflikter mellan invandrare ofta i någon mening importerade konflikter, vars härledning bäst sökes utomlands. Till detta kommer även frågan om språk och tolkning.

Etniska främlingars roll som gärningsmän skall belysas i kraft av deras statistiska överrepresentation. Ofta är brotten allvarliga och gärningsmännen grovt kriminella, vilket kan förklara om de fall där de är inblandade, ofta går till utredning och ett relativt hårt straff.

Källa: Göteborgs-Posten

Denna gång har Altermedia träffat teamet bakom Nationell media, med Robert Andersson i spetsen. Robert är en erfaren nationalist med många år bakom sig inom den nationella rörelsen och i den här intervjun ställs han mot väggen med kluriga frågor om bland annat den kommande DVD:n och framtida projekt.

Många läsare har sett era produktioner, och ser säkerligen fram mot de nya också. Ett flertal undrar dock vad det finns för personer bakom de professionella produktionerna, som bara för några år sedan var något sällsynt inom rörelsen?

Personerna bakom Nationell media är rätt så vanliga personer. Vi är folk som är 20+ år, med rätt många år inom den nationella rörelsen. En gemensam nämnare är dock intresset för IT, fotografi och film, samt givetvis nationalismen. Läs mer »

LULEÅ. Den norske performancekonstnären Stein Henningsen uppmärksammades i dagarna efter ett angrepp på en kvinnlig vakt. Han uppträdde därmed i någon mening chockande, men gladde bara medias gunstlingar och kompletterade bilden av sig själv som “konstnär”. I den etablerade median profileras konst bäst som utmanande och chockande. Stein Henningsen har anammat definitionen ifråga genom att i egenskap av multikulturell galjonsfigur och s.k. aktivist mot krigets våld i största allmänhet, krossa fårskallar med slägga.

I samband med sommarbiennalen i Museiparken i Luleå ville han än en gång ställa sig i centrum för strålkastarljuset med en föreställning av sedvanligt slag. Myndigheterna förvägrade honom dock det för uppträdandet erforderliga tillståndet. Hänvisning gavs till EU och dess regelverk. Istället för att krossa fårskallar med slägga tvingades han att iscensätta plan B, vilket innebar att medelst svärd, offentligt avkläda fårskallar, vilka dessförinnan övertäckts med tygstycken.

Härefter festade han och hans kompisar till inne på Quality Hotel i Luleå. Då så småningom sällskapets festande strax efter midnatt, tog sig obehagliga proportioner, ingrep en kvinnlig vakt för att lugna ner deltagarna. Stein Henningsen visades på porten, han försvann, men återkom efter en stund och angrep väktaren.

Mannen grep tag i kvinnans armar och vräkte ned henne på golvet. Attacken eskalerade och den kvinnliga vakten blev mycket rädd. Först sedan en kollega kommit henne till undsättning larmades polisen. Nu är Stein Henningsen delgiven misstanke om våld mot tjänsteman.

Detta borde uppskattas i det samhälle där konstnärsnaturer skall vara chockerande och motstridiga. Kvinnan blev onekligen chockad, och fredsaktivisten betedde sig i ljuset av sin aktivism något motstridigt.

Källa: Piteå-Tidningen

SVERIGE. Enligt en undersökning som LRF nyligen genomfört är en överväldigande majoritet av landets bönder negativt inställda till byråkratin som är förknippad med lantbruk i Sverige och EU. Regeringen har uppställt ambitionen att krånglet skall minska med 25 procent, men effekten har uteblivit. Speciellt orsakar reglerna kring detaljregleringen av djurskyddet och i samband med olika ersättningar irritation.

Undersökningen har riktats till 3 922 jordbrukare, vilka har fått svara på frågor om byråkratin inom områdena skatter, EU-ersättningar, djurskydd, miljö och arbetskraft. Byråkratin vid utbetalning av olika ersättningar upplevs som avgjort sämst. 73 procent av de tillfrågade anger att hanteringen är ”onödigt krånglig” eller ”helt oacceptabel”. 52 procent av de tillfrågade ger motsvarande svar angående reglerna för djurskydd, medan 49 procent svarar så beträffande reglerna vid beskattning. Bönderna i Jönköpings län är mest negativa.

Ett argument mot onödig byråkrati är att producenterna inte kan arbeta lika effektivt då de tvingas lägga en stor del av sin tid på pappersexercis. En överväldigande majoritet av alla lantbrukare på små eller medelstora gårdar anser att reglerna är anpassade efter stora företag. Detta innebär att enskilda näringsidkare i praktiken i sammanhanget förväntas utföra samma arbete som storföretag vilka anställt administrativ personal. 36 procent av de svarande säger sig vara villiga att utveckla verksamheten om krånglet blir mindre.

Undersökningen har beställts av LRF, LRF Konsult och Swedbank. Den genomfördes av SIFO och har resulterat i broschyren ”Så här kan krånglet minska”.

Källa: www.lrf.se

SVERIGE. Enligt en nyligen utförd studie på Karolinska Institutet finns det statistiska belägg för behandling genom naprapati fungerar.

Studien jämförde två grupper av personer med besvär i rygg och nacke. Först hade man genom läkarundersökning uteslutit allvarliga tillstånd. Därpå lät man personerna, sammanlagt 409 patienter, lottas in i någon av de två grupperna. Den ena gruppens patienter behandlades med rådgivning och stöd för egenhjälp, medan patienterna i den andra gruppen behandlades av naprapat.

Efter 12 veckor ansåg 57 procent av de patienter som behandlats av naprapat att de mådde ”väldigt mycket bättre” med avseende på tidigare besvär. Motsvarande siffra för kontrollgruppen var bara 13 procent. 19 procent av dem som behandlats av naprapat ansåg sig ”helt återställda”. Detsamma gällde bara för 7 procent av patienterna i kontrollgruppen.

Förhoppningen är nu att studien kan bana väg för en integration av naprapatisk behandling i konventionell vård. Naprapati har ofta uppfattats som nära besläktat med s.k. alternativmedicin, men genom att förankra behandlingen statistiskt och komplettera med rådgivning och träning anses det nu möjligt att bereda väg för en bredare användning av metodiken.