Foto: www.avonfire.gov.uk

Ett brandkårsdistrikt i sydvästra England, Avon Fire and Rescue, höll i förra veckan öppet hus för potentiella sökande till brandkårsutbildning. Under fem dagar lät man intresserade komma och prova på yrket i sextimmarspass. Det vill säga, om de intresserade var kvinnor, tillhörde en etnisk minoritet eller bägge delar. Vita män tilläts inte delta under mer än en av de fem dagarna.

Orsaken var att rekryteringsdagarna anordnades i syfte att bidra till en ökning av kvinnliga brandmän till 15 procent av kåren och en ökning av etniska minoriteter till tre procent av kåren, skriver Sunday Express. Att Avons brandkårstjänst till 95 procent utgörs av vita män anses vara ett stort problem. Likaså att under de rekryteringsmöten som Avons brandkår höll i sex olika städer som Bristol och Bath - och där vita män faktiskt var välkomna på alla - var 98 procent av de som hämtade ansökningshandlingar vita män.

Läs mer »

Foto: www.shooflypublishing.co.ukTre små cowboybyggarbetare

Det senaste offret för den politiska korrekthetens mani i Storbritannien är en animerad virtuell sagobok för lågstadiebarn, De tre små cowboybyggarbetarna. En berättelse som i sin tur bygger på den klassiska sagan om Tre små grisar.

Tack vare De tre små cowboybyggarbetarna har den aldrig sinande skaran av utsatta samhällsgrupper som inte får kränkas utökats med ytterligare en - byggnadsarbetare.

De tre små cowboybyggarbetarna har förvägrats pris i en årlig nationell tävling för bästa läromedel i brittiska skolor, Bett Awards. Motiveringen var att den förutom att riskera kränka de obligatoriska muslimerna anses ha potential att kränka också byggnadsarbetare, genom att framställa dessa som grisar vars arbeten man lätt blåser omkull.

Som en av de 70 domarna uttryckte sig i sin motivering till att inte ge sagan pris:

”Är det sant att alla byggnadsarbetare är cowboys, att alla byggnadsarbetare får sina hus omkullblåsta och att alla byggnadsarbetare är grisar?”

Läs mer »

Berikande i Sverige, påfrestande utrikes, enligt svenska myndigheter.

I Riksdag & Departement 37/07 kunde man läsa att jämställdhetsombudsmannen (Jämo) reagerat på ojämlikheter mellan män och kvinnor anställda av Utrikesdepartementet (UD). Kvinnor särbehandlas nämligen på vissa orter och får extra förmåner på grund av att de är kvinnor. Och så kan vi ju inte ha det.

Svenska kvinnor som tjänstgör i Riyadh, Saudiarabien, och i Teheran, Iran, samt medföljande kvinnor till UD-anställda män, får kostnadsersättning för en extra så kallad ”hardshipresa”. Påfrestande förhållanden kompenseras med extra pengar eller med resor ut ur landet. Principen är att ju tuffare ort desto mer pengar i tillägg och desto fler resor. ”Hardshipresor” går till Aten eller motsvarande – det vill säga europeisk - ort i närområdet.

Hans Gottfarb, kanslichef för Statens utlandslönenämnd, motiverar varför kvinnorna har bättre villkor än männen:

”Kvinnor utsätts för helt andra påfrestningar än män i vissa länder. I till exempel Saudiarabien får kvinnor inte köra bil, inte gå på restaurang utan manligt sällskap och måste vara mer eller mindre heltäckande klädda, även i hög värme. Kvinnor kan där inte åka och handla utan manligt sällskap. Den sortens inskränkningar i svenskt sätt att leva gör att det är mer behövligt för kvinnor än för män att regelbundet lämna vissa orter.”

Det är märkligt att den mångkultur som ses som en sådan oerhörd berikning i Sverige är något negativt i de länder, där dessa kulturer hör hemma, och måste kompenseras med pengar och resor ut ur landet ifråga. Ekvationen går liksom inte ihop.

Dessutom fiskar hr Gottfarb i – som det brukar heta i andra sammanhang – ”grumliga vatten”. Utpekandet av vissa länder som ”påfrestande” och mindre jämlika än Sverige är väl närmast att betrakta som rasistiskt!

Inger-Siv Mattsson

Före detta lärararinnan, Margareta Winberg. Foto: www.riksdagen.se

Margareta Winberg, före detta lärare, arbetsmarknadsminister och vice statsminister, likställer i senaste numret av Tvärdrag, en tidskrift för ”ung socialdemokratisk debatt”, att valla kameler med att kunna läsa, skriva och räkna.

Internationella kunskapsmätningar är inget att bygga skolpolitik på, enligt Winberg, eftersom deras fokus på matematik, naturvetenskap och läsförståelse missar eller utesluter andra viktiga värden – som kamelvallning – enligt Winberg:

”Vid ett besök jag gjorde i Rinkeby berättade en lärare om en elev från Somalia som frågat:

–Fröken, vad kan svenska barn egentligen?

–Hur menar du? svarade fröken.

–Jo i Somalia kunde jag vakta 90 kameler och ingen rymde, vad kan de svenska barnen?

Vilken internationellt jämförande undersökning tillmäter detta ansvarstagande, denna kunskap något värde? Ingen såvitt jag vet. Kunskap är således ett relativt begrepp och det somaliska barnets kunskap drar ner resultatet i traditionella undersökningar”, uttrycker sig Margareta Winberg ordagrant.

Läs mer i Per Gudmundsons ledare i Svenska Dagbladet, En herdestund med Margareta Winberg

En julsång om Maria ansågs vara “för religlös”. Illustration: www.capc.co.uk

I årtionden har engelska barn tyckt om att sjunga om den lilla åsnan som sägs ha burit den havande Maria till Bethlehem.

Men en grupp unga sångare beordrades att ändra orden i den traditionella julsången – då dessa sades vara ”för religiösa”.

Istället för ”Lilla åsna, bär Maria tryggt på hennes färd”, ombads barnen att sjunga ”bär Lucy” av rädsla för att kränka icke-kristna. Händelsen som inträffade under en julkonsert på en skola, finns nu återgiven i en ny almanacka jämte elva andra exempel på extrem politisk korrekthet i Storbritannien.

Februari månads exempel berättar om varningar från advokater att Alla Hjärtans Dag kan leda till anklagelser om sexuella trakasserier på kontoren. År 2006 varnade Byrån för rådgivning i anställningslagar i Manchester att bara det att skicka ett kort till en kollega kunde slå slint eftersom det kunde utgöra en ”oönskad sexuell invit”.

Läs mer »