Lars Adelskogh fortsätter här sin granskning av Forum för levande historia, som visar bristande kompetens att förmedla historia som vetenskap.

Fransson skottar snö, från Forum för levande historias utställning “Sverige och Förintelsen”. På uställningens hemsida kan man läsa: “I Fransson skottar snö framträder en bild som kolliderar med bil- den av Sverige som ett neutralt land fyllt av ‘goda’ svenskar, ett land som befann sig långt från krigets och Förintelsens verklig- het.” Foto: Forum för levande historia

”Sverige och Förintelsen” är namnet på en utställning som sedan flera månader vandrar runt i vårt land. Nu och fram till den 25 maj 2008 visas den på Arbetets museum i Norrköping. Tidigare har den visats på museer i Stockholm, Lund och Göteborg.

I ledande dagstidningar har den statliga myndigheten Forum för levande historia satt in stora annonser, vari man informerar allmänheten om den nämnda utställningen. I en dylik annons, publicerad i Göteborgs-Posten onsdagen den 18 april 2007, står som rubrik ”Sonja kom från Göteborg och dog i Auschwitz”. Annonstexten uppger vidare att Sonja Remann föddes i Göteborg men i samband med giftermål år 1930 med Aksel Moritz flyttade till Norge, varifrån hon hösten 1942 med sina två söner deporterades till Auschwitz.

Den ganska långa annonstexten går i en ton som genomgående klandrar den tidens svenskar och svenska utrikes- och utlänningspolitik. Skuldbeläggandet framträder öppet i meningar som: ”I Auschwitz dör därför personer som avvisats när de sökt asyl vid den svenska gränsen.” Rasbiologiska institutet i Uppsala, svenska företag som handlade med Tyskland och tvångssteriliseringar som genomfördes i såväl Nazityskland som Sverige är företeelser, som annonstexten kallar ”andra exempel”, sammankopplingar som den gör mellan vår historia och Förintelsen. ”Utställningen Sverige och Förintelsen handlar främst om Sverige under de tolv år, 1933-1945, som nazisterna hade makten i Tyskland. Den ställer också frågor om vår egen tids politiska samvete.”

Detta är naturligtvis inte historia såsom vetenskap, inte objektivitet. Det är politik, moralism och skuldkult. Att Sverige i sin politik strax inför och under andra världskriget var ”undfallande” inte bara mot Tyska riket utan också mot Sovjetunionen kan givetvis klandras. Men det blir ensidigt, om man inte också väger in det lilla svenska folkets allt annat överordnade intresse av att inte onödigtvis stöta sig med stormakter, som vid just denna tid med förfärande tydlighet visat sina aggressiva avsikter mot våra grann- och broderfolk: Sovjetunionen mot Finland 1939-1940 och Tyska riket mot Norge och Danmark 1941. Visst hade vi kunnat visa ”heroism” – vilket annonstexten i efterhand kräver av oss – med att neka tyskarna att köpa vår malm eller släppa igenom deras trupper. Men det hade sannolikt bara medfört att vårt land invaderats och ockuperats, och att tyskarna tagit vår malm ändå – och våra judar. Hade det varit bättre?

Läs mer »

Forum för levande historia säger sig ”ha som övergripande mål att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde”. Men de fagra orden till trots har uppenbarligen inte alla människor lika värde för Forum för levande historia, vilket Lars Adelskogh visar tydligt i denna text.

Bild från Forum för levande historias utställning, “Spelar roll”, om offer, gärningsmän och åskådare. Foto: Mats Bäcker/Fflh

Förr i världen, när vi svenskar var ett kristet folk, var det främst kyrkan som hade uppgiften att uppfostra oss i vad vi skulle tycka och tro. Men kristendomen är inte längre Sveriges eller ens Europas religion. Det är numera i de flesta, om inte alla europeiska länder fullt tillåtet och medför inga rättsliga åtgärder att offentligt uttala att man inte tror på Gud Fadern, Sonen Jesus Kristus eller Den Helige Ande. Men försök att i Tyskland, Österrike, Frankrike, Schweiz, Belgien eller Polen säga rakt ut i det offentliga rummet att du inte tror på gaskamrarna i Auschwitz och Treblinka! Du hamnar inför domaren och kan vara glad om du kommer undan med kraftiga böter. För Jürgen Graf i Schweiz, David Irving i Österrike, Ernst Zündel, Germar Rudolf och Sylvia Stolz i Tyskland har det gått sämre. De har alla dömts till långvariga fängelsestraff enbart för sina åsikter om det förflutna. Tron på Förintelsen har blivit det moderna, sekulära Europas surrogatreligion.

Vi kan i vår tid bevittna hur denna surrogatreligions överstepräster griper tag i europeiska länders regeringar och får dem att stifta lagar, anslå skattemedel, utge skrifter, hålla offentliga ceremonier och manifestationer, införa studieprogram i skolorna och universiteten, allt med syfte att främja tron på Förintelsen.

Vårt land och vårt folk är det första i Europa som dessutom belastats med en egen myndighet för inhamrandet av denna enda rätta tro. Myndigheten heter ”Forum för levande historia”, och dess verksamhet regleras med en statlig instruktion (SFS 2002:795). Enligt denna instruktion skall myndigheten vara ”ett nationellt forum med uppdrag att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. Forum skall ha som övergripande mål att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde.”

Läs mer »

Den 29 november 2007 publicerades ett föregivet meddelande av Usama bin Ladin. I det endast fem minuter långa talet klandrade ”bin Ladin” några västliga politiska ledare i egenskap av USAs bundsförvanter i kriget mot den islamiska världen, däribland högerpolitikern Silvio Berlusconi, som åren 2001-2006 var Italiens premiärminister. ”Bin Ladin” tog också ensam på sig ansvaret för 11 september-attackerna och fritog taliban för all inblandning däri.

Italiens förre president, Francesco Cossiga.

I anledning av detta ”bin-Ladin”-framträdande gjordes dagen därpå, den 30 november, ett sensationellt uttalande för Italiens äldsta och största dagstidning Corriere della Sera (utges i Milano):

”Från kretsarna runt Palazzo Chigi, nervcentrum för den italienska underrättelsetjänstens ledning, noterar man att inspelningen icke är äkta, vilket framgår av att Usama bin Ladin i denna ’erkände’ att al-Qaida skulle ha varit förövaren av angreppet den 11 september på Tvillingtornen i New York, medan alla de demokratiska kretsarna i Amerika och Europa, med den italienska centern-vänstern i främsta linjen, numera vet att det olycksbringande attentatet planerades och genomfördes av amerikanska CIA och av Mossad med hjälp av den sionistiska världen för att kasta skulden på arabländerna och för att driva västmakterna till att ingripa i Irak och Afghanistan. För detta har inget ord av solidaritet nått Silvio Berlusconi, som varit upphovsmannen till den genialiska förfalskningen, vare sig från Quirinalen [italienske presidentens palats] eller Palazzo Chigi.”

Den som sade detta var ingen mindre än Francesco Cossiga, en italiensk toppolitiker. Bland de höga ämbeten han beklätt kan följande nämnas: Italiens inrikesminister 1976-1978, ministerrådets ordförande 1979-1980, senatens talman 1983-1985 och det högsta ämbetet, republiken Italiens president 1985-1992. Numera är han ledamot av senaten på livstid. Francesco Cossiga är född 1928. Han är juris doktor och har varit professor i juridik.

Läs mer »

Med en inför det nya året tänkvärd och inspirerande text i översättning av Lars Adelskogh
önskar Altermediaredaktionen alla läsare Ett Gott Nytt och Nordiskt År!

Illustration: Åke Gustafsson ur boken Vikingen av Bertil Almgren och Ewert Cagner.

Denna förteckning över lovvärd etik är hämtad direkt från Nordeuropas folkkultur. Ingenting som är upptagit däri är någon modern åsikt utan härrör tvärtom från våra nordiska förfäders egna ord. Deras visdom och kunskap nedlades i sagorna och eddakvädena. Denna tankeskatt är vår källa.

Det är en sannskyldig skattgruva av ”ädel och behaglig skönhet och högsint manlighet”, som Sparling kallar eddakvädena och sagorna i sin inledning till Morris och Magnússons engelska översättning av Völsungasagan. Dessa de nordiska folkens anor är källan till vad som anses vara lovvärt. Deras visdom är tidlös, och det som var lovvärt då är lovvärt nu.

Läs mer »

Med en klassisk svensk julsaga, i bearbetning av Lars Adelskogh, önskar Altermedia alla läsare en God Jul!

Skarsnön låg skinande över heden, där man, så stor den var, såg bara en enda människoboning, och det var en liten stuga, gammal och grå.

Illustration: Lille Viggs äventyr på julafton Min skattkammare 1953

De måtte leva ett ledsamt liv, stackarna, som bo där inne, tänkte väl mången resande, som färdades där fram om. Och ödsligt såg det ut på heden, även om sommaren, det kan icke nekas. Ljung och klappersten, buskris och martallar, det var allt som den kunde fägna ögat med. Men själva stugan var god nog i sitt slag. De mosslupna väggstockarna hade frisk kärna och höllo väl tillhopa mot köld och blåst. Skorstenen steg bred och tvärsäker över torvtaket, som om sommaren liknade grönt sammet och prydde sig med rödgula blommor. I täppan vid gaveln växte då potatis, morötter och kål, och vid stängslet vallmo, ringblommor och rosor. Där stod också en apel och under den en liten bänk. Fönstret hade en gardin, som alltid var vit.

Stugan och täppan ägdes av mor Gertrud, och hon bodde där med en ungersven, som hette Vigg.

Det var tidigt på morgonen, då mor Gertrud gick ut att göra uppköp hos lanthandlaren i den avlägsna byn. Nu led det mot solnedgången, men hon var icke hemkommen. Vigg var ensam i stugan. Tystnad rådde runt omkring, så långt heden räckte. Under hela dagen hade icke en bjällra hörts och icke en färdeman varit sedd.

Läs mer »

Ett svårt bakslag för Europas tanketyranner

Pedro Varela är en spansk kämpe för tanke- och yttrandefriheten. Han är också förläggare och bokhandlare specialiserad på litteratur, som ifrågasätter allmänt vedertagna historiska ”sanningar”.

Spansk polis för bort människorättsaktivisten och bokhandlaren Pedro Varela. Hans ”brott”: att ha salufört böcker som ”förnekar Förintelsen”.

Den 16 november 1998 dömdes han av en domstol i Barcelona till fem års fängelse. Hans ”brott” bestod i att ha sålt böcker, som ifrågasatte vissa aspekter av den moderna dogmen om ”Förintelsen”. I samband med domen beordrade domaren Santiago Vidal att 20 000 böcker, som beslagtagits från Varelas bokhandel, skulle förstöras, vilket skedde. Varela blev också fråntagen sitt pass.

Kataloniens högsta appellationsdomstol (Audiencia provincial) fastställde emellertid inte domen utan tvärtom ogillade både denna och den lag som den stödde sig på. Denna lag, som stiftades år 1996 och infördes såsom paragraf 607.2 i den spanska brottsbalken, föreskriver upp till två års fängelse för envar som ”med vilka medel som helst” sprider ”tankar eller läror som förnekar eller rättfärdigar” den s.k. Förintelsen.

Emot åklagarens domskäl ifrågasatte appellationsdomstolens tre domare huruvida denna lag vore förenlig med Spaniens författning. De hänvisade till att lagen inskränker en grundläggande rättighet, nämligen yttrandefriheten, eftersom den beivrar spridandet av tankar ”utan att kräva att andra inslag måste ingå däri, såsom förtal eller hets till angrepp på grupper”. Den 30 april 1999 upphävde appellationsdomstolen domen och ogiltigförklarade samtidigt den lag den byggde på. Beslutet var enhälligt.

Läs mer »