Det är bl.a. en kampanj i GP som på sistone upprört den röda falangens känslor. Där försöker man utifrån intervjuer med författaren Magnus Sandelin och P-O Hellqvist, enhetschef på Säpo, koppla ihop all politisk opposition mot Irakkriget, och underförstå att islamister, “nazister” och vänsterextremister är av samma skrot och korn, samt börjar formera en gemensam agenda. Tonen är undervisande och pseudointellektuell och påståendena i vissa fall rent löjliga, om inte alltihop hade vittnat om en så subversiv intention – intentionen att i och med Den nya världsordningen etablera en till sist oomkullkastlig, världsomfattande skräpkultur, styrd av samma elit som en gång skapade vänstern.

Mekanismen bakom utvecklingen är i grunden enkel. För dem som drar i maktens trådar har vänsterpropaganda, liksom multikultur, homosexpropaganda och feminism varit ett starkt vapen i kampen mot 1900-talets etniska nationalism. Vissa av dessa ismer är företeelser som ständigt återkommer varhelst “den nya världsordningen” etablerar sig. Gemensamt är att det rör sig om medel, inte mål. Den nya världsordningens mästare har i och med utvecklingen i Mellanöstern börjat se vänstern som ett hot mot egna intressen. Men all ändring av propagandan måste ske långsamt, under stort tålamod, för att inte av media indoktrinerade folkmassor skall reagera negativt. “Neokonservatismen” tillkom strax efter sovjetunionens upplösning. I själva verket var såväl sovjetunionens upplösning, som neokonservatismens tillblivelse, välregisserade händelser, vilka förebådade en omsvängning i etablissemangets politik. Redan då planerades utvecklingen i Mellanöstern och redan då förutsågs vänsterns reaktion.

Vi lever i en intressant tid, där trender inte sällan bryts mot varandra. Detta beror bl.a. på propagandans långsamma natur, och att förutsägelser över lång tid är svåra att göra. Den dagsaktuella effekten är att såväl “extremvänstern” som “extremhögern” vinner politisk mark runtom i världen. En icke försumbar faktor är Internet, som från början säkerligen var tänkt som ytterligare en kanal för spridande av degenerativa influenser, multikulturalism, porr och skräpkultur, men som efterhand även har visat sig kunna spela en kraftfull roll i alternativpolitikens tjänst.

Genom att så många skadliga ismer i själva verket utgör vapen, och genom en serie dåliga förutsägelser från fiendens sida, har nu den etniska nationalismen återigen fått en chans att göra sig gällande.

Var med och se till att denna chans inte förspills. Anmäl dig som aktivist under nationalismens egid. Anmäl dig idag!

Enligt undersökningen har ungdomar blivit allt oförsiktigare med tillfälliga, sexuella förbindelser i samband med alkoholintag. Tjejer har även påverkats av larmrapporter av p-pillers skadliga verkningar, och därför minskat användningen.

Enligt en etnonationalistiskt tillvänd verklighetsuppfattning framstår trenden istället som yttring av samhällets förfall, under inflytande från folkfienders mediala, politiska, och juridiska bearbetning av samhället. Exempelvis utgör pornografin en nödvändighet för att bibringa folkmassan en inställning vilken strider mot all redlig uppfattning om folksolidaritet, samt den för varje sunt samhälle så kännetecknande tanken på kärnfamiljen.

När en gång sexualundervisning gavs en framträdande plats i skolorna, var det inte för att minska antalet tillfälliga, sexuella kontakter. Syftet var istället att bereda plats för en sexuell frigörelse långt ned i åldrarna, där sexualpartnerns kvalitéer, etnicitet, duglighet och rättrådighet, enligt idealet spelar så liten roll som möjligt.

Eftersom de ledande gestalter, vilka drar i multikulturalismens trådar, tjänar på splittring inom bearbetade samhällen, är det föga oväntat att ett multikulturellt ideal i sig utgör en omöjlighet. Enligt detta sätt att se skall olika folk och kulturer blandas om vartannat, men ändå skall feminismens höga tankar om kvinnan som omnipotent varelse, barnens rätt, samt individens trygghet beaktas.

När pornografin sprider sig som en löpeld genom samhället blir feministerna besvikna på att den allmänna uppfattningen om kvinnan som individ försämras, och trygghetsivrarna, individualisterna, blir besvikna på att brottsligheten rakar i höjden, såväl avseende sexualbrott mot kvinnor och barn, som allmänt, i ett samhälle med rotlösa individer, styrda av tillfälliga ingivelser.

Inte ens kommunismens vapendragare är riktigt nöjda. En rotlös massa utgör idealiskt medium för kommersialism, där tillfälliga lockelser och enkla lösningar intar hedersplats nummer ett. Det multikulturella experimentet urartar till sist i en situation där ingen är nöjd, ingen förutom dem som drar i trådarna.

Han hänvisar även till de trender som känns igen från Väst i stort. Nativiteten i Japan är på tillbakagång. För att inte befolkningen skall rusa rätt in en demografisk katastrof måste politikerna se till att pumpa in folk utifrån som kan hjälpa till att sköta de gamla och upprätthålla standarden när befolkningspyramiden långsamt vänder spetsen nedåt. Osborne har noterat att det finns folk från Brasilien som jobbar i Japan på andra villkor än landets inhemska befolkning. Vad som krävs är att japan öppnar upp gränserna och gör det riktigt attraktivt för främmande folk från jordens alla hörn att komma in.

Ytterligare argument som nämns är att Japan går miste om pengar som finns internationellt tillgängliga för dem som är påpassliga, och att vi lever i en globaliserad värld där det helt enkelt är bättre ju förr ett land accepterar fri rörlighet och därmed så att säga går med i matchen.

Japan har till följd av frånvaron av främmande mediekontroll varit relativt förskonat från den typ av debatt som Peter Osborne väcker, men nu anser multikulturalismens fanbärare att de mest högprioriterade länderna är ”avklarade” varför turen har kommit även till Japan. Argumentationen känns igen och utgör en påminnelse om att kampen mot den s.k. globaliseringen är global och gemensam för alla anständiga individer i världen, detta oavsett att all uppfattning om värde och mening måste vara subjektiv, och att olika människor även med en sådan strävan för ögonen driver sin kamp lokalt och med sin respektive etnicitet i första rummet.

Under slutet på Andra världskriget myllrade kommunister och deras allierade in över de tyska gränserna. De allierade lade beslag på all information av värde och försökte lära sig av sin fiende, tyskarna, hur nya mediala strategier och krigsstrategier skulle kunna utvecklas. Bl.a. tog man till sig vissa punkter av Goebbels ifråga om hur propaganda skall bedrivas. Goebbels hävdade att propaganda nästan alltid skall tala med folket. De gånger propagandan talar emot folket måste så ske under långsam förändring, som när man vänder ett stort fartyg. Det är tillämpningen härav vi konsekvent har sett genomföras av den etablerade median, som helt och hållet skall ses som en förlängning av den vinnande sidan i Andra världskriget.

Inom media letade man därför efter vägar till ”naturlig” politisk förändring. Metoderna skulle utgöras av förskjutning av politiken och införandet av nya, politiska rörelser under falsk flagg. Uppenbarligen finns det vissa gemensamma nämnare i de politiska rörelser som använts. Oftast är det fråga om företeelser vilka är uppenbart negativa för folkkroppen och människors känsla för etnisk tillhörighet. Homosexualitet, feminism, utomeuropeisk invandring, samt kvinnlig frigörelse är typiska exempel, men även mänskliga rättigheter och miljöns bevarande utgör flaggskepp för den politiska vänstern. Mänskliga rättigheter har använts som en standardhänvisning i alla de andra frågorna. Det är en ”mänsklig rättighet” att få ha sex med vem man vill, att få resa vart man vill och att i allt väsentligt bete sig hur man vill. Givetvis gäller inte detta rätten att uttrycka politiskt tvivel över massinvandringen eller kritisera ägarstrukturen inom medieetablissemanget. Där hänvisar medias kyroféer istället till ”nazismen” och hävdar att dylika uttryck innebär ett anträdande av vägen till folkmord. Men på det hela taget skall folk fås att tro att mänskliga rättigheter och individuell frihet är genomgående teman för vad som är rätt. Då skall allt det andra följa mer eller mindre automatiskt.

I USA kan förlängningen av utvecklingen ses. Där har media flyttat fram positionerna ytterligare och diskussionen gäller nu om hur inhumant det är att förneka illegala invandrare medborgarskap och att över huvud taget förhindra illegal invandring, med utgångspunkt i de glesa lagar beträffande migration som ännu resterar i landet. Med andra ord: Först måste vi ta emot folk som flyr undan förtryck. När det sedan visar sig att 95% av alla invandrare är anhöriginvandrare måste vi ta emot dem också, eftersom de svenska genom feminism, homosexualitet och ”frigörelse” sparräknade barnaskarorna annars inte kan försörja våra gamla och då ”invandring berikar”. Sedan visar det sig att de flyktingar som ursprungligen sades ha flytt undan misär har ”unik kompetens” och är ”välutbildade”, vilket motiverar arbetskraftsinvandring. Slutligen har de människor som ”tillfälligt” kommit hit för att jobba eller som kommit hit illegalt och gått under jorden, vant sig vid Sverige, och det vore därför ”inhumant” att inte låta dem stanna. Vi måste därför liksom i USA, ”legalisera” de ”invandrare” som annars skulle vara öronmärkta för transport ur landet.

Så grymt tragisk är den etablerade medians och politikernas hyckleri, och så stort deras förakt mot allt vad anförvantskap, etnisk solidaritet och heder heter. Lögner, lögner, lögner är vad som flödar ur deras munnar och pennor. Så vad kan vi lära? Som etniskt medveten nationalist måste man begrunda det faktum att den yttersta moralen gäller överlevnad. Det är överlevnadens moral. Även den som föraktar hyckleri kan liksom de allierade en gång, lära sig från sin fiende. Det går att upprätta nya vägar till kommunikation med folket där deskriptiva utläggningar och vetenskap blandas med politisk information. Det går att göra politiska avledningsmanövrer för att locka folkfientliga element att lägga krafter på saker som leder utvecklingen åt rätt håll, enligt etniska nationalisters sätt att se på saken. Det går att etablera en ”bred” media som talar till ”massan” och därpå vända utvecklingen som man vänder ett stort fartyg. Är du etniskt medveten, men fristående och inaktiv – ta kontakt med en organisation eller ett nätverk som arbetar för folk av europeiskt ursprung. Vägen till förändring har redan anträtts och ett ljusglitter kan anas vid horisonten. Var med och påskynda vändandet av den stora skutan.