I Uljanovskregionen i Ryssland är den 12 september Befruktningsdagen.

Anställda får ledigt över dagen och uppmuntras att gå hem och göra sitt bästa för att skapa en ny ryss. Förhoppningen är att det nio månader senare, omkring Rysslands nationaldag, ska bli en jätteskörd av bebisar.

Befruktningsdagen har orsakat stor munterhet och plumpa skämt. Men för Moder Ryssland är ett ämne som hennes barn inget att skratta åt.

För två decennier sedan var Sovjetunionen tre gånger större än någon av de andra jättenationerna – USA, Kanada, Kina, Brasilien - och den tredje största till befolkningsantalet med nära 300 miljoner invånare. Så kom det stora sönderfallet 1990-91.

De baltiska republikerna – Litauen, Lettland och Estland – gjorde sig fria först. Därefter kom Vitryssland, Ukraina och Moldavien i väst; Georgien, Armenien och Azerbadjan i Kaukasus-området; och Turkmenistan, Uzbekistan, Kyrgyzstan och Kazakstan i Centralasien.

Dessa amputationer avlägsnade en tredjedel av Sovjetunionens territorium och halva dess befolkning. Likväl förblev det kvarvarande Ryssland dubbelt så stort som någon annan nation och kunde fortfarande uppvisa en befolkning på 150 miljoner personer.

Emellertid har Rysslands befolkning sedan 1990-talet minskat i en takt av 750 000 personer per år – inte på grund av emigration utan genom avdöda. Enligt en beräkning har den ryska befolkningen sjunkit till 143 miljoner. President Putin har förespått att det endast kommer att finnas 124 miljoner ryssar år 2015. År 2000 projekterade FN att med Rysslands nuvarande antal födslar kommer landets befolkningsmängd att ha sjunkit till 114 miljoner år 2050.

Läs mer »

INOM VÄNSTERN VÄXER DESPERATIONEN över en händelseutveckling ingen där förstår. Den etablerade median börjar långsamt överge sina trasprydda, revolutionära gunstlingar. Efter att under lång tid förbehållslöst ha framfört vänsterpropaganda med pukor och trumpeter har nu utvecklingen gått så långt att den etablerade median i vissa fall jämställer vänstern med “nazism”. Samtidigt som vänsteretablissemanget i kraft av decenniers propaganda, stärker sitt nätverk bland gräsrötterna, och den politiska polariseringen i ett flertal länder blivit påfallande, begråter åtminstone “dumvänstern” en försvårad tillgång till strålkastarljuset.

Det är bl.a. en kampanj i GP som på sistone upprört den röda falangens känslor. Där försöker man utifrån intervjuer med författaren Magnus Sandelin och P-O Hellqvist, enhetschef på Säpo, koppla ihop all politisk opposition mot Irakkriget, och underförstå att islamister, “nazister” och vänsterextremister är av samma skrot och korn, samt börjar formera en gemensam agenda. Tonen är undervisande och pseudointellektuell och påståendena i vissa fall rent löjliga, om inte alltihop hade vittnat om en så subversiv intention – intentionen att i och med Den nya världsordningen etablera en till sist oomkullkastlig, världsomfattande skräpkultur, styrd av samma elit som en gång skapade vänstern.

Läs mer »

SVERIGE. Antalet tonårsaborter har på drygt 10 år ökat med 50 procent. Tanja Tydén på Uppsala universitet, har genomfört en studie där hon undersökt attityderna bland tjejer som låtit genomföra abort. Enligt studien hade nästan hälften haft samlag utan preventivmedel. Tolkningen, vilken framförs i studien, är att bristande sexualundervisning, samt pojkars anammande av porren som sexualundervisningsmedium, utgör grund för aborttrenden.

Enligt undersökningen har ungdomar blivit allt oförsiktigare med tillfälliga, sexuella förbindelser i samband med alkoholintag. Tjejer har även påverkats av larmrapporter av p-pillers skadliga verkningar, och därför minskat användningen. Läs mer »

JAPAN. I en artikel i The Ziet Gist ondgör sig forskaren Peter Osborne över Japans slutna system. Osbornes argumentation utgår från utbildningssektorn då han hävdar att Japan genom begränsad frikostighet med anslagen till utlandsfödda forskare hämmar utvecklingen i landet.

Han hänvisar även till de trender som känns igen från Väst i stort. Nativiteten i Japan är på tillbakagång. För att inte befolkningen skall rusa rätt in en demografisk katastrof måste politikerna se till att pumpa in folk utifrån som kan hjälpa till att sköta de gamla och upprätthålla standarden när befolkningspyramiden långsamt vänder spetsen nedåt. Osborne har noterat att det finns folk från Brasilien som jobbar i Japan på andra villkor än landets inhemska befolkning. Vad som krävs är att japan öppnar upp gränserna och gör det riktigt attraktivt för främmande folk från jordens alla hörn att komma in.

Ytterligare argument som nämns är att Japan går miste om pengar som finns internationellt tillgängliga för dem som är påpassliga, och att vi lever i en globaliserad värld där det helt enkelt är bättre ju förr ett land accepterar fri rörlighet och därmed så att säga går med i matchen. Läs mer »

Knappast någon etniskt medveten nationalist torde idag tvivla på var partier som Miljöpartiet och Feministiskt initiativ står politiskt. Ett exempel kan ses i Hallandsposten 2007-05-04, där miljöpartisterna Bruno Toftgård och Roger Orwén lägger ut texten om hur vi ”tjänar på invandring”. Invandrarna berikar ett annars utdöende samhälle och invandringen kan hur som helst inte hejdas osv. Dagens vänsterdemagogi är välkänd. Vad som snarare är intressant är upprinnelsen till det politiska spektrum vi ser idag och till dagens mediesituation. Och vilka lärdomar kan etniska nationalister dra av historien för att vrida utvecklingen till det bättre?

Den som minns 80-talets politiska floskler erinrar sig att etablissemanget då spelade på hederligt folks medkänsla och naivitet. Då hävdade media att Sverige måste ta ställning för en human flyktingpolitik. Lägg märke till hur media alltid arbetar utifrån massan. På den tiden gick det inte att påstå att afrikaner och kineser ”berikar” Sverige. Vi skulle istället hålla dörren öppen för människor ”på flykt” undan död och tortyr.

Under slutet på Andra världskriget myllrade kommunister och deras allierade in över de tyska gränserna. De allierade lade beslag på all information av värde och försökte lära sig av sin fiende, tyskarna, hur nya mediala strategier och krigsstrategier skulle kunna utvecklas. Bl.a. tog man till sig vissa punkter av Goebbels ifråga om hur propaganda skall bedrivas. Goebbels hävdade att propaganda nästan alltid skall tala med folket. De gånger propagandan talar emot folket måste så ske under långsam förändring, som när man vänder ett stort fartyg. Det är tillämpningen härav vi konsekvent har sett genomföras av den etablerade median, som helt och hållet skall ses som en förlängning av den vinnande sidan i Andra världskriget.

Inom media letade man därför efter vägar till ”naturlig” politisk förändring. Metoderna skulle utgöras av förskjutning av politiken och införandet av nya, politiska rörelser under falsk flagg. Uppenbarligen finns det vissa gemensamma nämnare i de politiska rörelser som använts. Oftast är det fråga om företeelser vilka är uppenbart negativa för folkkroppen och människors känsla för etnisk tillhörighet. Homosexualitet, feminism, utomeuropeisk invandring, samt kvinnlig frigörelse är typiska exempel, men även mänskliga rättigheter och miljöns bevarande utgör flaggskepp för den politiska vänstern. Mänskliga rättigheter har använts som en standardhänvisning i alla de andra frågorna. Det är en ”mänsklig rättighet” att få ha sex med vem man vill, att få resa vart man vill och att i allt väsentligt bete sig hur man vill. Givetvis gäller inte detta rätten att uttrycka politiskt tvivel över massinvandringen eller kritisera ägarstrukturen inom medieetablissemanget. Där hänvisar medias kyroféer istället till ”nazismen” och hävdar att dylika uttryck innebär ett anträdande av vägen till folkmord. Men på det hela taget skall folk fås att tro att mänskliga rättigheter och individuell frihet är genomgående teman för vad som är rätt. Då skall allt det andra följa mer eller mindre automatiskt. Läs mer »