Människoraserna har utvecklats bort från varandra de senaste 10 000 åren enligt nya forskningsrön från USA. Rön som utmanar hittills vedertagna idéer om att rastillhörighet har liten eller ingen betydelse alls, rapporterar The Times.

En genetisk analys av mänsklighetens utveckling har visat att den snarare än att sakta ner och avstanna, har ökat farten. Olika populationer utsätts för olika påfrestningar vilket leder till att de olika människoraserna utvecklas åt alltmer olika håll.

Forskare vid universitetet i Utah, USA, där undersökningen genomförts, menar att europeiska, afrikanska och asiatiska populationer genetiskt växt ifrån varandra mer och mer under flera tusen år, genom att de miljöer de levt i fört dem i olika evolutionära riktningar.

Läs mer »

STORBRITANNIEN. En forskare i Storbritannien, Peter Hammond, använder nu datorbaserad diagnostik för att avslöja genetiska fel hos människor, rapporterar BBC News. Det första steget innebär att en bild tas av ansiktet på den person som skall diagnosticeras. Genom att bilden tas och tolkas med 3D-teknik erhålles en karta i tre dimensioner över personens ansikte.

Denna ansiktstopografi jämförs sedan med ett stort antal referensansikten i en databas, somliga tillhörande friska personer, andra personer med konstaterat genetiska defekter. Eftersom datorns referensmaterial är så mycket större och exaktare än en mänsklig iakttagares kan datorn snabbt göra en statistisk sannolikhetsbedömning av huruvida det fotograferade ansiktet tillhör en genetiskt skadad individ, eller en frisk människa.

Läs mer »

SVERIGE. Tre gener med koppling till ökad risk för utveckling av reumatism har hittats av forskare. Upptäckten utgör ytterligare en i den serie av segrar vilka arvsförespråkarna vunnit under diskussionen om arvets och miljöns betydelse för människans beskaffenhet.

Redan en lekman förstår, med Darwinismen som utgångspunkt, att generna är nästan enväldigt i grundläggandet av biologins olika gestaltningar. När miljön påverkar individen till anpassning sker så helt inom ramarna för genetisk bestämmelse. Under 60-talet gav bland annat Frankfurtskolan upphov till en hel del stickspår där så kallade forskare kom att betona miljön vid påsyn av skillnaden mellan mänskliga individer.

Sedan HUGO-projektets första etappmål i och med färdigställandet av en generell karta över människans gener år 2000 har dessa stickspår kommit att överges ett efter ett.

Nu har Lars Klareskog, professor och överläkare vid Karolinska institutet i Solna, tillsammans med en internationell uppsättning medarbetare, kunnat belägga ett genetiskt underlag för ökad risk för ledgångsreumatism i och med tre specifika gener. Generna är inblandade i olika funktionella mekanismer inom immunförsvaret. Det statistiska underlaget för upptäckten framställdes genom en studie på 1500 reumatiker samt 1800 friska personer. Förhoppningen var att genom ett gott resultat kunna finna underlag för individualisering av behandlingen mot reumatism. Detta resultat kan nu sägas vara nått. Dessutom ökar fyndet möjligheterna till framtida utveckling av också generell medicin mot ledgångsreumatismen och dess effekter.

Ledgångsreumatism innebär att leder inflammeras med smärtor, minskad rörlighet och i förlängningen deformation som resultat. 60 000 människor lider av ledgångsreumatism i Sverige.

Källa: DN

USA. Nya forskningsrön avseende hur DNA replikeras har vunnit uppmärksamhet i den vetenskapliga världen. Undersökningarna har tagit sikte på hur packningen av DNA påverkar tillgänglighen vid det genetiska uttrycket.
Tätheten i kromatinet, vilket uppbygger kromosomerna, har enligt forskningen större betydelse än man tidigare trott, för vilket genmaterial som slutligen uttrycks.

DNA-materialet ligger i cellkärnan lindat kring proteiner vilka benämns histoner. Komplexet av DNA och histoner utgör kromatin. Arrangemanget har som biologiskt “syfte” att minska utrymmeskravet för DNA:t. En mängd DNA som kodar för ett helt protein kallas en gen. Genen uttrycks därigenom att dess kod översätts till en analog sekvens mRNA, vilken efter transport från cellkärna till cytoplasma användes för att styra tillverkningen av genens specifika protein. När DNA skall replikeras måste det lindas av histonerna för att ge tillträde åt den uppsättning proteiner som svarar för replikation.

Vetenskapen om förhållandena i kromosomerna som enbart har betydelse för det genetiska uttrycket, men ej det genetiska innehållet, kallas för epigenetik. Under 90-talet har denna forskning kring arrangemanget som sådant för betydelsen av det genetiska uttrycket intensifierats.

Den nya forskningen, under ledning av Anindya Dutta, gjordes på HeLa cancerceller och lymfocytceller. Teamet förvånades över att kromatinpackningen i cancercellerna reflekterade det genetiska uttrycket på ett likartat sätt som fallet var för lymfocytcellerna. Genom att betrakta tiden för replikation går det enligt Anindya Dutta att skapa sig en uppfattning av vilket genetiskt uttryck som står öppet för miljöpåverkan. Studierna visar också att korrelationen mellan kromatinpackning och tiden för replikation är entydig.

Passiv rökning kan utgöra en större risk för afroamerikanska barn än för vita barn hävdar amerikanska forskare.

I studien, som publicerats i facktidskriften Chest, undersöktes 220 barn med astma som exponerades för cigarettrök. Mer än hälften av barnen var svarta.

Forskarna mätte nivåerna av kotinin. Kotinin är en substans som produceras av kroppen när den bryter ned nikotin men den har i sig inga negativa effekter. Resultaten visade att de svarta barnen hade betydligt högra nivåer än de vita barnen. Alltså antyder studien att etnicitet påverkar hur kroppen reagerar på tobak.

Forskaren Stephen Wilson från Cincinnati Childrens’s Medical Center säger ”det ser ut som vissa gener kan variera. Men i sig självt kanske detta inte har någon betydelse men det kan spela roll när externa faktorer såsom rökning kommer in i bilden.”

Samtliga barn som undersöktes av de amerikanska forskarna hade symptom på kronisk astma och utsattes för rök från minst fem cigaretter per dag. Ålder varierade mellan fem och tolv år. De testades för kotinin tre gånger under loppet av ett år med hjälp av blod- och hårprover. Mängden rök i barnens hem mättes också regelbundet.

Resultaten indikerade att medan de afroamerikanska barnen exponerades för tobaksrök under en kortare tid än de vita barnen var kotininnivåerna i deras hår fyra gånger högre än hos de vita barnen.

Somnath Mukhopadhyay, specialist i barnastma vid Dundee University välkomnar forskningen.

”Det kommer inte som någon överraskning för mig att det finns genotypiska skillnader mellan de svarta och vita barnen”, säger han. ”Men forskningen på effekterna av passiv rökning har tenderat till att fokusera på vita barn. Väldigt få jämförelser mellan raser har gjorts.”

En ny undersökning har funnit att av världens 10 mest korpulenta länder ligger 8 i södra Stilla havet, däribland resmål som Samoa och Cook-öarna.

Undersökningen, ”Världens fetaste länder”, som genomfördes av den amerikanska tidskriften Forbes krossar den romantiska bilden av slimmade jungfrur och muskulösa krigare och visar snarare en bild av det förlorade paradiset.

Traditionell kost bestående av fisk, grönsaker och kokosnötter har ersatts med konserverat kött, skräpmat, snacks och de ökända “mutton flaps”, feta restprodukter från får som öborna älskar stekta. De är till och med så onyttiga att Fiji förbjöd importen från Nya Zeeland.

Där öborna en gång åt rå fisk och jamsrot proppar de nu i sig ”corned beef” och ”kalkonsvansar” – billiga och feta skinnbitar som importeras från USA.

Dietomställningen har förvärrats av inflyttning till städer, brist på motion och i vissa fall, en kultur där fetma är ett tecken på skönhet och välstånd.

Vidare har den lett till en dramatisk ökning av diabetes, hjärtsjukdomar och högt blodtryck. Fler och fler människor går samma öde till mötes som den förre kungen av Tonga som, fram till sin död förra året, rankades i Guinness rekordbok som världens tyngste monark med en vikt på nästan 210 kg.

Forbes-undersökning fann, baserat på information från WHO, att den lilla örepubliken Nauru hade den mest överviktiga befolkningen i världen. Hela 95 procent av landets 13 000 invånare är överviktiga. Mikronationen kämpar med en diabetesepidemi som har drabbat en tredjedel av landets vuxna befolkning. De näst fetaste länderna är Mikronesiska federationen, Cook-öarna, Tonga, Niue, Samoa och Palau. De enda länderna på tio-i-topplistan som inte ligger i Söderhavet är Kuwait och USA

Genetik anses vara en av de främsta orsakerna till övervikten men även urbaniseringen och moderniseringen spelar in. ”Den västerländska dieten överväldigar och de flesta har inte de genetiska förutsättningarna för att klara det”, kommenterar Neville Rigby, på International Association for the Study of Obesity.

I Europa toppar Grekland med en sextonde plats och knappt 70 procent överviktiga. I Norden är Island värst med 60.4 procent överviktiga medan Sverige har 49.7 procent.

Det finns för närvarande 1.6 miljarder överviktiga vuxna i världen. WHO förutspår att den siffran kommer att stiga med 40 procent under den kommande 10-årsperioden.

Hela undersökningen återfinns här: World’s Fattest Countries

Stanford Calif. (27e januari 2005)

Att betrakta personers etniska tillhörighet såsom direkt, subjektiv angivelse, ger en klar bild av vilka de är – varifrån deras förfäder kom, vilken som är deras hudfärg och möjligen vilka sjukdomar de kan vara sårbara för. Men en ny studie av några forskare på Stanford university school of medicine visar på att samma subjektiva, direkta angivelse, även ger en bild av personens genetiskt, etniska bakgrund.

Detta arbete har uppkommit ur flera motsägelsefulla studier om rasernas genetiska ursprung. Vissa forskare menar på att raser enbart är ett begrepp, medan andra hävdar att det finns klara genetiska skillnader mellan människor av olika raser.

Största daterade studien
Det som gör studien vilken publicerades i februari i tidningen ”American Journal of Human Genetics” mer avgörande är dess storlek. Studien är med en omfattning på 3 636 personer som utgav sig för att antingen vara: afroamerikaner, östasiater eller latinamerikaner, långt mycket större än de andra studier som gjorts på området. Av alla dessa hade fem (5) personer en annan DNA än övriga av samma ras. Alltså kan en säkerhet på ca 99,86% beräknas för en subjektiv uppgifts stöd i genetiken.

Enligt Neil Risch, PhD, en UCSF professor som ledde studierna medan han var professor i genetik på Stanford university, är det speciellt intressant att afroamerikanerna och latin-amerikanerna i många fall har ett blandat förflutet. ”Vi bör förvänta oss att de här individerna avviker genom ett flertal skillnader i de genetiska grupperna” sade Risch. Detta gäller speciellt den latinamerikanska rasen som ofta är en blandning av vita, ursprungliga amerikaner och afroamerikaner. Men det är inte vad studien visar på. I själva verket så konformerade sig alla etniska grupper på ett förutsägbart sätt.

Personerna som medverkade ingick samtliga i en studie om genetiken bakom hypertoni (högt blodtryck) och de kom från femton (15) olika platser i USA och Taiwan. Denna breda fördelning är viktig för att se att resultaten stämmer inte bara i USA utan även på mindre orter avseende en helt annan kontinent.

DNA-grupperna matchar etniska grupper
För varje person i studien prövades 326 DNA-regioner som har en tendens att variera mellan personer. De här regionerna avser inte nödvändigtvis gener, utan är helt enkelt signalposter på kromosomer med varierade former från samma område.

Utan att veta hur deltagarna hade identifierat sig själva körde Risch och hans forskningsgrupp testresultaten genom ett datorprogram som delade upp personerna efter de 326 signalposterna. Denna analys kunde ha resulterat i vilket antal grupper som helst, men enbart fyra (4) rena grupper visade sig. Och i varje fall sammanföll individerna med de genetiska grupper som de hade identifierat sig med.

”Det här visar att människors självupplevda, genetiska tillhörighet är en näst intill perfekt indikator på deras genetiska bakgrund” sade Risch.

Två undergrupper inom den asiatiska kategorin
När forskningsgruppen studerade de fyra (4) genetiska grupperna närmare så upptäckte man två undergrupper inom den östasiatiska gruppen. De här undergrupperna svarade mot testpersoner vilka inom den ena gruppen utgav sig för att vara kineser och i den andra menade sig vara japaner. Ingen av de andra tre (3) klungorna kunde delas upp i mindre undergrupper. Detta tyder på att det inte finns tillräckligt med genetiska skillnader för att kunna skilja nordeuropeisk härkomst från sydeuropeisk. Risch tillade att få av personerna som deltog i studien var nyligen blandade till sin etnicitet.

Det här arbetet skulle kunna påverka hur den medicinska forskningen bedrivs. Tidigare frågade forskarna efter deltagarnas etniska tillhörighet innan man inledde de kliniska testen. Nyligen har en del forskare övergått till genetisk bestämning av deltagarnas genetiska tillhörighet. Anledningen är att man tror att en genetisk bestämning är ett mer precist verktyg när det gäller behandling av enskilda personer eller grupper. Risch menar på att den sortens studier är ytterst kostsamma. Om människor vid kategorisering enligt subjektiv uppgift om etnisk tillhörighet ändå faller in i genetiskt bestämbara kluster så skulle det förenkla den medicinska efterforskningen och minska de skyhöga kostnaderna om man kunde nöja sig med en subjektiv uppgift för respektive individ.

Denna forskning kan leda till fastställande av de olika etniska gruppernas sjukdomsdisposition och reaktionsbenägenhet i samband med nya mediciner och behandlingar. Detta kan hjälpa framtidens läkare att bedöma vilken person som kan behöva en extra hälsokontroll eller vilken person som bör välja en behandling framför en annan.

Forskare
Andra forskare från Stanford vilka har deltagit i nämnda projekt är Hua Tang, en forskarstuderande på Fred Hutchinson Cancer Research Center, samt Tom Quertermous, MD, med professur i kardiovaskulär medicin.

På Stanford University Medical Center har man integrerat forskning, medicinsk utbildning, och vård av patienter genom samverkan mellan tre institutioner, benämnda Stanford University School of Medicine, Stanford Hospital & Clinics samt Lucile Packard Children’s Hospital. För mer information, se deras webbsida på följande URL: http://mednews.stanford.edu/