DN tar loven ur de “främlingsfientligas” argumentation

“Främlingsfientlig” argumentation. Läs mer på info14.com: Våldtäktsoffer utsatt för hot och utpressning av massmedia

Den 14 -16 januari 2008 publicerade Dagens Nyheter (DN) en serie artiklar om unga sexualbrottslingar. I dessa artiklar gav man till en början förövarna fingerade svenska namn. Efter publiceringen av artikeln med rubriken: ”Dennis, 15, våldtog Alexandra på en skoltoalett”, hörde läsare av sig till DN och undrade varför man kallat 15-åringen för Dennis. Detta gav intrycket att förövaren var svensk, något läsarna misstänkte inte stämde. Efter läsarreaktionerna fick i en påföljande artikel i serien två unga gärningsmän namnen Jousef och Ahmed.

Läsarnas ombudsman på DN, Lilian Öhrström, försvarade den 19 januari i sin kolumn rättsreportern Stefan Lisinski och socialreportern Anna Bodin, journalisterna bakom artikelserien:

Nu är Dennis ett namn som förekommer i många länder. Reportageteamet hade inte någon avsikt att speciellt peka ut vilken utländsk härkomst pojkens familj hade. Det var helt enkelt inte fokus för reportaget. Men man hade resonerat om de fingerade namnen som skulle finnas med i de olika exemplen i denna serie. De skulle ligga så nära det riktiga namnet som möjligt utan att peka ut.

Lilian Öhrström skrev också att:

Man behöver dock inte gå så många år tillbaka för att se fingerade namn som Kalle eller Lisa oavsett hur de riktiga namnen var. Det fanns en rädsla att annars gynna invandrarfientliga krafter. Men det kan i stället ha gynnat de främlingsfientliga som fick argumentet att medierna döljer verkligheten för människor.

Att förse utländska förövare med svenskklingande fingerade namn är en policy som torde ha sitt ursprung i de rekommendationer som brukar kallas ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” och som upprättades vid Svenska journalistklubbens möte i Saltsjöbaden den 21 mars 1987. Innehållet var aldrig avsett att komma ut till allmänheten, men som så mycket annat när det gäller den statskommenderade mörkläggningen av de negativa effekterna av det mångkulturella projektet, kom sanningen ut ändå.

Avtalet fastslog att:

Som oberoende journalist har Du att beakta följande rekommendationer:

* Företrädesvis positivt bedöma och omskriva svenska medborgare av utländsk härkomst, detta särskilt i samband med ungdoms- idrotts- och konstnärlig verksamhet

* Vid evenemang med inslag av skiftande kulturer, företrädesvis intervjua och visuellt framhålla medverkande av utländsk härkomst

* Att under en tidsperiod av fem år systematiskt nedtona de negativa effekter som utpekande av speciell rastillhörighet vid brottslig verksamhet kan komma att ha för drabbade populationer.

Men ”femårsperioden” har förlängts och avtalet om att ”systematiskt nedtona” invandrares kriminalitet gäller bevisligen än idag bland landets journalister.

Efter det att DN publicerat artikeln om Jousef och Ahmed hörde läsare av sig till tidningen och tackade för att man skrivit sanningen, vilket inte mottogs väl av DN:s läsarombudsman:

Det som stör mig när många nu tackar mig för att DN skriver sanningen är att vissa tycks utgå från att det är typiskt för invandrare att begå den här typen av brott.

Lilian Öhrström syftar med ”den här typen av brott” på våldtäkter.

Redan 1995 hade 56 procent av våldtäktsmännen i Sverige utländsk bakgrund och enligt uppgift visar en relativt färsk undersökning från Brå att 35 procent av våldtäktsmännen inte är svenska medborgare och att 85-90 procent har utländsk bakgrund. Inte bara Sverige är drabbat. Norska tidningen Aftenposten rapporterade 2001 att enligt Oslopolisens statistik var två av tre män som åtalas för våldtäkt i Norges huvudstad av utomeuropeisk härkomst, samtidigt som offren för våldtäkt till 80 procent utgjordes av etniska norskor.

Statistik som förmodligen också ”stör” Lilian Öhrström.

Eftersom etablerade medier tagit som sin uppgift att propagera för att det är en missuppfattning att invandrarna skulle vara mer kriminella än svenskarna, vore inte det bästa sättet att bevisa att så inte är fallet att medierna använder fingerade namn som ger en antydan om förövares identitet eller helt enkelt uppger personernas etniska bakgrund?

Det skulle ju bevisa för de ”invandringsfientliga krafterna” att det till exempel är ytterst sällan våldtäktsmän – i synnerhet gruppvåldtäktsmän - har utländsk härkomst. Därmed skulle ju medierna en gång för alla slå hål på myten om att invandrarna är överrepresenterade i brottstatistiken och ta loven ur de ”främlingsfientligas” argumentation att medierna döljer verkligheten för människor!

Inger-Siv Mattson

Du kan följa alla kommentarer till detta inlägg genom RSS 2.0 . Du kan lämna en kommentar, eller itrackback från din egna sida..