1 response so far ↓

• 1 Olev Ott // Aug 29, 2008 at 18:20

  Hur Serbien gjorde FN en ”gaffel”

  “Is the unilateral declaration of independence by provisional institutions of self-government in Kosovo in accordance with International law?”

  Diplomatin och (utrikes) politiken är ofta jämförd med schack. Genom att använda schackspelarnas språkbruk kan man säga att Serbien gav FN en ”gaffel”.

  Serbiens drag var genialt enkelt. Man framlade till FNs främsta rättsorgan, den mellanstatliga domstolen, en förfrågan om, det högt aktade rådet ansåg att Kosovo självständighetsförklaring från Serbien var riktig enlig rätten eller inte. Frågan ställdes på följande vis: Är den unilaterala deklarationen om självständighet, utfärdad av den provisoriska självstyrande institutionerna i Kosovo i samklang med internationell lag?

  Tydligen är frågans text – medveten om serbernas temperament – förvånansvärt invecklad. Den har en säker bas, som den serbiske utrikesministern Vuc Jeremic som överlämnade förfrågan förklarade. Enligt ledaren för den serbiska utrikespolitiken önskade Serbien på detta vis utesluta redan innan de möjliga beskyllningarna om tendensfullhet. Serbiens regering gjorde ännu ett ickeserbiskt medgivande steg: De meddelade att Serbien följer den Internationella Domstolens beslut i alla fall, hur än svaret blir på den ställda frågan.

  Vad är det för särskilt, speciellt genialt i detta?! Kan någon läsare undra om detta. En förfrågan är ju bara en förfrågan. Den internationella domstolen ger ett svar och saken är klar. Hur gjorde då Serbien ” en gaffel” på FN?

  Svaret är lättare än man tror: Serbien tvingar FN med denna förfrågan FN att följa mellanfolklig rätt, bland annat FNs egna stadgar, eller att erkänna att både mellanfolklig rätt och FN stadgan är tänkt bara för särskilda tillfällen, efter principen: Vi följer den om så behövs, om inte behövs efterföljs det inte.

  För det första se på FNs stadgar. Dess 2a och 4e artikels säger tydligt: ”Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas mål.”

  I detta ljus är det solklart, att Serbien har rätt. Man hotade ju Serbien på 1990-talet flera gånger och till slut anfölls landet (NATOs angrepp 1999!) Samtidigt särskilde man Kosovo just från Serbien med användandet av våld, utan att taga till Serbien och dess folks vilja.

  Tillåt mig att ta ett annat exempel. För detta skall vi se på ett för Kosovofrågan gällande FN dokument- FNs säkerhetsråds beslut nr. 1244. Där uttalas det tydligt att man erkänner landets territoriala helhet, och det mesta Kosovo kan få är en autonom status. Säkert en omfattande autonomi, men ändå autonomi, inte självstyre.

  I det inledande stycket försäkrar man , att alla FNs medlemsländer erkänner den Jugoslaviska Federativa Republiken och de omgränsande ländernas suveränitet och territoriella helhet i samklang med Helsingforsdeklarationen och säkerhetsrådets beslut nr. 1244 och dess bidrag.

  I dess 8e punkt säger man dock att i detta respekteras fullt ut Rambouillets fredsöverrenskommelser och Jugoslaviska Federativa Republiken och grunderna för dess angränsande länders suveränitet och territoriella helhet.

  Låt oss inte förvillas att det i detta beslut i FNs säkerhetsråd talas om Jugoslavien, inte Serbien. För den senare är ju den förstes rättsliga efterföljare. Alla tycks ju vara klart: för om man bara ser till dessa dokument har ju Internationella Domstolen all rätt att svara på Serbiens förfrågan , att Kosovos ensidiga självständighetsdeklaration inte var i samklang med mellanfolklig rätt.

  Det finns en fullständig grund för detta men…FNs säkerhetsråd har tre inflytelserika medlemmar, som inte vill veta av detta- USA, Storbritannien och Frankrike. Ytterligare var de engagerat intresserade av särskiljandet av Kosovo och hjälpt detta landskap i Serbien i dess självständighetskamp på alla vis. Och då det enligt dessa handlar om ett område som säkerhetsrådet hanterar, s.k. vetorättsinnehavande länder, så är det klart att den internationella domstolens beslut, som ger Serbien rätt, inte kommer att gälla.

  Men om den internationella domstolen börjar frukta dessa tre stormakter, och se att Kosvos avskiljande ändå är i samklang med internationell rätt, då kommer man att allvarligt utsätta och ifrågasätta inte bara den egna trovärdigheten och existensen, utan hela FNs. Världens länder skulle då fortsättningsvis ha en tillräcklig grund att neka till att leva efter FNs önskningar.

  FNs situation blir också svår p.g.a. av det tidigare nämnda serbiska löftet, att Serbien i alla fall kommer att följa den internationella domstolens beslut. Internationella domstolens beslut är nämligen inte rättsligt bindande. Dom kan man följa, men det behöver man inte: Av detta kan nu den serbiska ledningen påstå följande: Se här vi gjorde allt vi kunde, vi använde inte militära eller ekonomiska påtryckningsmedel. Vi är ytterst samarbetsvilliga!”

  Från ”gaffeln” bli inte FN fri, om så generalförsamlingen inte skulle stödja Serbiens motion, att den Internationella Domstolen skulle börja undersöka Serbiens förslag. (Enligt FN:s stadgar måste de medlemsländer som inlämnar en sak till behandling, dessförinnan ha Generalförsamlingens stöd. Det är också sant att man får stödet efter majoritetsbeslut. Därför var Vuk Jeremic den 15 augusti i New York i sitt tal inför Generalförsamlingen där han framförde Serbiens förfrågan, rätt optimistisk.

  Detta om folkrättsliga frågor i år vid två tillfällen – vårvintern om Kosovo, i augusti om Georgien – och med helt olika måttstockar tolkar nu stormakterna och har huvudvärk nog med detta.

  Att få ”en gaffel”, är inte ett skämt. Inte i schack, diplomatin eller (utrikes) politiken

  Tönu Kalvet

  Översatt av Olev Ott

Leave a Comment