Efter det konservativa partiet LAOS framgångar i det grekiska valet beklagar Moise Constantinis, president för Riksenheten för Greklands judiska församlingar, den politiska utvecklingen i landet.

“Vi är ledsna för att det grekiska folket gav LAOS ett sådant stöd, och bekymrade över framtiden för den judiska samfälligheten,” hävdade Moise Constantinis.

Framgången för LAOS var i själva verket begränsad, och partiets överhuvud George Karatzaferis, försöker gärna tona ned medias uppfattning om partiet som extremt, men det finns ett antal omständigheter som ändå oroar etablissemanget.

För det första kom det religiöst och konservativt profilerade LAOS med sina 3.8 procent in i parlamentet. Att även Greklands kommunistparti och Vänsterpartiet kom in med 8.2, respektive 5 procent, anser Moise Constantinis med fler naturligtvis vara helt i sin ordning.

För det andra har LAOS på senare tid och lokalt kommit att representeras också av mer uttalade “extremister”.

För det tredje är George Karatzaferis ägare av en TV kanal och har möjlighet att omsätta ökat stöd och bättre resurser i propaganda.

Till sist ser judiska överhöghetsförespråkare det grekiska valresultatet som en del i ett större mönster, som går igen över hela Europa.

Från 1967 till 1974 leddes Grekland av en militärjunta, vilken kom till makten med USA:s benägna bistånd genom den så kallade ”överstarnas kupp”. Sedan dess har ”extremhögern” inte haft del i Greklands lagstiftande och styrande organ.

För etniska nationalister kan det synas egendomligt att dessa skeenden kopplas ihop med diskussioner om LAOS valframgångar idag. I den kommunistiska fantasin, vilken sanktionerad av etablissemanget styr huvudparten av all offentlig debatt, var emellertid militärjuntan en produkt av den nationalsocialistiska ockupationen på 1940-talet, vilken efter vänsterns stärkta ställning under 60-talet resulterade i “överstarnas kupp” 1967.

Vänstern ser häri ett resultat av “Operation Paperclip”, där tyskar efter Andra världskriget värvades av CIA för att tillföra unik kompetens. Enligt denna svartvita beskrivning karaktäriseras såväl den forna militärjuntan som LAOS som “nazism”, därmed utgörande en och samma ideologi.

För den mer nyanserade betraktaren ger LAOS valframgång istället vissa förhoppningar om en stärkt ställning för sund etnisk nationalism i Grekland. George Karatzaferis har gjort tydliga markeringar mot internationell sionism samt förintelsereligionen och trots senare försök att tona ned partiets “kontroversiella” profil, ges alltjämt utrymme för nationalistiska värderingar och aktivism.