Tschandala — mästerverk av Strindberg i ny utgåva

June 25th, 2007 · Kommentera (Inga kommentarer)

Magister Andreas Törner, en ärrad krigsveteran som fått anställning i det svenskockuperade Skåne såväl för sin höga bildnings skull som för sin förmåga att slå ner danska studenters upplopp med en käpp, hade hoppats på att få tillbringa sommaren hemma i Växjö. Istället tvingas han genom Karl XI:s kungliga resolution att stanna i Skåne för att utforska befolkningens sinnelag och försöka motverka skåningarnas svenskfientlighet. Sökandes efter en lämplig sommarbostad, hittar han ingenting annat än det nedgångna godset Bögely, som bebos av en till synes halvgalen grevinna och hennes förvaltare, en zigenare som kommit upp sig och även blivit grevinnans älskare.

Att det är mycket på godset som inte står rätt till, det har magister Törner insett redan innan han motvilligt hyr in sig över sommaren. Men allt eftersom sommaren går dras han allt längre in i zigenarens småsinta, tarvliga värld.
Att författaren räknas till våra främsta är inte svårt att förstå när man läser Tschandala. Strindberg behärskar verkligen både miljö- och personskildringar till fullo, vilket gör boken till en njutning att läsa. Språket är varsamt moderniserat, enligt min åsikt på ett mycket bra sätt, så att stämningen bevaras samtidigt som texten flyter ledigt och lättläst. Berättelsen är mustig, medryckande och på sina ställen riktigt rolig, utan att förlora sitt grundläggande allvar.

Tschandala har inte getts ut i Sverige sedan många årtionden tillbaka, och det är inte svårt att förstå orsaken. Berättelsen är nämligen oerhört politiskt inkorrekt. Förvisso är det mesta som skrevs för blott några årtionden sedan politiskt obekvämt för dagens etablissemang, men i Tschandala utgörs själva huvudtemat av det ansträngda förhållandet mellan den ädle magister Törner och den lågtstående zigenaren.

“Så långt hade magistern kommit i sitt studium av karlen, att han trodde sig ha skäl för sin åsikt när han tog honom för en storljugare och tjuvnatur. Alla upplysningar, som magistern hade gett om trädgårdsskötsel och jordbruk, hade förvaltaren rättat sig efter, men utan att tillstå vem han hade dem att tacka för och utan att säga tack. Sålunda hade han både vattnat och beskurit melonerna efter magisterns råd, men skröt själv efteråt med sin visdom. Likaså hade han en dag tagit av sparrisen och med en triumferande uppsyn visat magistern, hur han förstod sig på att odla sparris. Magistern hade hållit god min som alltid, men frågat sig själv, hur en zigenare, som inbillade sig vara så listig, kunde vara dum nog att tro, att den andre varken kunde minnas eller begripa. Å andra sidan hade förvaltaren betygat magistern en hundaktig tillgivenhet, sådan som man visar en människa, av vilken man mottar gåvor; som man har lov att ostraffat narra, och som man tillskriver en hög grad av oegennytta och hederlighet. Zigenaren älskade honom, efter vad han försäkrade, och ärade honom såsom ett med högre vetande utrustat väsen, som med fulla händer strödde omkring sig en upplysning, vilken kunde utmyntas i ekonomiska fördelar. Själv uppvuxen bland idel kältringar, böjde han sig för en människa, som han icke tilltrodde att kunna ljuga, men i hans beundran låg en smula medlidande med denna människa, som inte hade förstånd nog till att kunna genomskåda en annans svek. Och sin tjuvnatur trogen kunde han icke låta bli att lura sin oegennyttige välgörare och vän.”

I grund och botten handlar Tschandala om hur den ädla och storsinta människan genom sin alltför stora hjälpsamhet försöker upphöja de ovärdiga och oförtjänta, så till den grad att han själv dras nedåt mot deras låga nivå och riskerar att förstöra sig själv och sina egna. Men Tschandala innehåller också betydligt fler djup än vad som kan beskrivas utan att förstöra läsupplevelsen. Den kan lika gärna läsas av den som bara är ute efter en spännande, rolig och underhållande historia, som av den som vill ha en intressant inblick i den utpräglat nietzscheanska syn på övermänniskan och undermänniskan som genomsyrar hela verket.

För min del känner jag redan för att läsa om den, vilket betyder att det är en riktigt, riktigt bra bok.

Denna utgåva av August Strindbergs Tschandala utkom på Nordiska Förlaget i mars 2007.