USA. Nya forskningsrön avseende hur DNA replikeras har vunnit uppmärksamhet i den vetenskapliga världen. Undersökningarna har tagit sikte på hur packningen av DNA påverkar tillgänglighen vid det genetiska uttrycket.
Tätheten i kromatinet, vilket uppbygger kromosomerna, har enligt forskningen större betydelse än man tidigare trott, för vilket genmaterial som slutligen uttrycks.

DNA-materialet ligger i cellkärnan lindat kring proteiner vilka benämns histoner. Komplexet av DNA och histoner utgör kromatin. Arrangemanget har som biologiskt “syfte” att minska utrymmeskravet för DNA:t. En mängd DNA som kodar för ett helt protein kallas en gen. Genen uttrycks därigenom att dess kod översätts till en analog sekvens mRNA, vilken efter transport från cellkärna till cytoplasma användes för att styra tillverkningen av genens specifika protein. När DNA skall replikeras måste det lindas av histonerna för att ge tillträde åt den uppsättning proteiner som svarar för replikation.

Vetenskapen om förhållandena i kromosomerna som enbart har betydelse för det genetiska uttrycket, men ej det genetiska innehållet, kallas för epigenetik. Under 90-talet har denna forskning kring arrangemanget som sådant för betydelsen av det genetiska uttrycket intensifierats.

Den nya forskningen, under ledning av Anindya Dutta, gjordes på HeLa cancerceller och lymfocytceller. Teamet förvånades över att kromatinpackningen i cancercellerna reflekterade det genetiska uttrycket på ett likartat sätt som fallet var för lymfocytcellerna. Genom att betrakta tiden för replikation går det enligt Anindya Dutta att skapa sig en uppfattning av vilket genetiskt uttryck som står öppet för miljöpåverkan. Studierna visar också att korrelationen mellan kromatinpackning och tiden för replikation är entydig.