SVERIGE. Flera tidningar har på sistone tagit upp diskussionen om läsarkommentarer på Internet. Det gäller i första hand s.k. bloggar, skrivna av olika politiskt korrekta tyckare, som via direkt läsarkommentar eller via e-post, kan kommenteras av hugade läsare. Vad som oroar journalisterna är att en så stor andel av kommentarerna, uppskattningsvis runt 20 procent, är utstuderat negativt skrivna. Två journalister som säger sig uppleva detta är den innischade proffsprovokatören Linda Skugge, och den före detta markant vänsterorienterade Jan Guillou.

Samtidigt har det varit en kontinuerlig strategi att från medias sida ”exponera” personer vars åsikter avviker från etablissemangets, och uthängningar av sådana personer har inte sällan skett på ett sätt vilket måste betraktas som anstiftan till hot, hemfridsbrott och misshandel.

Gällande känsliga avslöjanden agerar journalistkåren gärna kollegialt, såsom i samband med den stora uthängningen 1999, då 62 personer angavs som ”hot mot demokratin”, där fyra chefsredaktörer gemensamt ”skrev under” för att dela bördan med underhuggarna på golvet. Ibland skriver journalisterna även under falskt namn, vilket då motiveras med risken för hot och våld. Ändå påstår den politiskt korrekta median att problemet i samband med läsarkommentarer är läsarnas anonymitet.

Enligt mediedebatten är det en ambition att på Internet öka interaktiviteten mellan journalister och läsare för att skapa mer liv och händelse. Ändå avslöjar sig journalisterna då de inte accepterar denna interaktivitet om den kan användas för att åsidosätta etablissemangets monopol på tyckande. De politiskt korrekta journalisterna vill kunna skrika ut sina provokationer och sitt hat mot Sverige utan att läsarna skall kunna protestera. Politiskt korrekta journalister skall kunna anstifta till hot och våld mot enskilda kritiker, i detta fall gärna under skydd av anonymitet, utan att folk skall kunna kräva utredning, hävande av anonymiteten och svar på tal.

Politiskt korrekta journalister skall också få kartlägga regimkritiker under skydd av lagen om yttrandefrihet, medan regimkritiker som försöker kartlägga journalisterna eller deras vännätverk skall kunna fällas för exempelvis brott mot PUL. Tills nu har de velat så och ingen har kunnat bestrida deras vilja. Men i dessa tider börjar det kanske bli dags för det politiskt korrekta etablissemanget att vänja sig vid utsikterna kring en mer jämlik utväxling av örfilar med de etniskt medvetna nationalister som företräder folket, arvet och landet. Vi ser en skiftning i den politiska kartan och förändringen accelererar jämte demografiska och politiska omvälvningar runt om i världen. Globaliseringen har gett oss Internet och därmed också receptet till medicinen mot dess sämsta uttryck.