Statusrapport

Av: Ole Gerstrøm

Den 17 november 2005 erkände de franska myndigheterna att nu hade man inget normalt tillstånd, efter att det i 20 dagar hade varit muslimska upplopp i 200 franska städer. Man definierade normaliteten som det tillstånd där färre än 100 bilar per dygn blev uppeldade.

9 000 bilar blev uppbrända. Till det kommer en rad offentliga byggnader och två kyrkor som också blev offer för de anlagda bränderna. När man inte räknar med skadade eller ödelagda byggnader uppges skadorna till ett sammanlagt belopp motsvarande 1 900 miljoner svenska kronor. 20 000 poliser utkommenderades och av dessa sårades 126. Polisen hade order att inte skjuta tillbaka när man själva blev beskjutna av ligisterna. Under upploppen gjordes 3 000 gripanden. En förbipasserande fransman dödades. En handikappad kvinna som satt i rullstol i en buss hällde mobben en eldfarlig vätska över när de ville bränna upp bussen. Hon fick allvarliga brännskador.

I en del andra europeiska länder uppstod liknande oroligheter. Antalet uppbrända bilar per land: Belgien 100, Tyskland 14, Grekland 40, Holland 20, Spanien 30, Schweiz 2 och Danmark 3.

Delar av den franska pressen har haft inställningen att man ska utöva självcensur i rapporteringen av omfattningen av händelserna ”för att inte uppmuntra högerorienterade åsikter”, som var det uttryck som Jean-Claude Dassier använde, chefen för LCI som är den franska motsvarigheten till CNN.

Medan det mesta av pressen påstod att upproret var spontant och skyllde på sociala orättvisor så sade den franske inrikesministern Nicolas Sarkozy, att man kunde skönja en större organisation bakom upproret. ”Vi ska gå till botten med detta”, sade han. 120 arresterade personer med fransk medborgarskap beordrade Sarkozy skulle utvisas.

Den välkända muslimska professorn Tarig Ramadan, bosatt i Schweiz, sade att man inte får islamisera konflikterna kring förstäderna. ”Konflikterna som Frankrike kan komma att reagera på är absolut inte en konflikt som handlar om religion.” Ramadans far är Hassan al Banna som grundade det Egyptiska muslimska brödraskapet.

President Jacques Chirac sade i ett uttalande den 13 november, att den franska staten och dess institutioner var medskyldiga till ”svårigheterna”, som inte kan kallas för uppror. Han nämnde inte islam med ett ord.

Filosofen Alain Finkielkraut kritiserade i Le Figaro de franska intellektuella och den politiska eliten för at ge den påstådda bristen på tillmötesgående från fransk sida skulden för upproret och göra det fritt fram för muslimskt hat mot Frankrike. Människorättsorganisation MRAP anmälde Finkielkraut till polisen för hans ”rasistiska” anmärkningar, varefter han kom med några förklarande kommentarer. Dessa tolkades som ursäktande och anmälan drogs tillbaka.

Efter oroligheterna hade inrikesminister Sarkozy och hans medarbetare tre dagars förtroliga möten med Israels inrikes-säkerhetsminister Gideon Ezra och ledande israeliska polistjänstemän.

Källor:
http://en.wikipedia.org/wiki/2005_civil_unrest_in_France
http://en.wikipedia.org/wiki/Response_to_the_2005_civil_unrest_in_France
http://media.guardian.co.uk/site/story/0,14173,1639538,00.html
http://www.upi.com/InternationalIntelligence/view.php?StoryID=20051104-104205-1743r
http://en.wikipedia.org/wiki/Tariq_Ramadan
http://www.lefigaro.fr/cgi/edition/genimprime?cle=20051115.FIG0096
http://archquo.nouvelobs.com/cgi/articles?ad=societe/20051125.OBS6544.html&host=http://permanent.nouvelobs.com/
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1134309561172&pagename=JPost/JPArticle/Printer